Fyfan!
Det bubblar så mkt känslor o tankar inom mig just nu! Jag är arg, ledsen, rädd, nervös, glad, orolig. Jag allt!!
Idag har jag för första gången lämnat mina småskruttar på dagis, själva!

Fyfan. Snart kommer tårarna. Känner mig som en hemsk mamma. Gå ifrån 2 gråtande och typ hysteriska barn. Alltså, nej, det bara vänder sig i magen när jag skriver detta. Fy.

Har aldrig fått så hårda, långa, varma kramar av min dotter.. Har aldrig fått en sån ledsen blick av min son. Usch, har s ont i magen. Tårarna bränner där bakom och magen gör ont. Jag vill inte. Jag vill ha dom hemma. Fast samtidigt så vet jag att det går över, dom behöver detta, kompisar, lek, bus, ja allt dagis erbjuder. Och det är bara 15 timmar vi pratar om, i veckan. Men fy.

Sitter kvar på dagis o inväntar hur det går. Första uppdateringen var så bra, dom leker, stökar & har kul. Skönt, lite av magontet släppte rejält. Men det är fortfarande jobbigt när dom är så fruktansvärt ledsna!

Ja. Mina tussar har blivit stora men dom är ändå så små. När hände det? Huja.
Usch. Trodde inte det skulle vara så här jobbigt. Mina älskade små.

Herrejösses vad jag älskar er.
Det går inte att i ord beskriva.
Ni är mitt allt. Mitt liv. Min luft.
Ni är det jag lever för.
Ni är det bästa jag har.
Mina ögonstenar. ❤

Ni ger mig glädje, energi. Kärlek.
Ni ger mig livet!!!!

❤