Riktigt himla mkt ibland.

Så less att jag bara mår illa.

Att jag alltid ska överanalysera allt. Säger man inte så, eller gör inte si, o detta börjar blir så sjukt jobbigt! Att hela tiden oroa sig över vad folk egentligen menade med den där bilden, sms, eller va de nu är. Är så less på att hela tiden tänka sönder allt. Att lägga ner så galet mkt energi till något som egentligen inte ens finns!? Att tänka sönder vartenda ord som skrivs eller sägs ibland!! O sen är det så jäkla svårt att sätta ord på alla dessa känslor. Varför ska man vara så komplicerad? Varför måste jag bry mig? Vissa saker är jobbigt, det kommer vara jobbigt men jag kan inte göra nått åt det, varför tänker jag då sönder allt? Varför lägga ner energi? Åååh. Blir knäpp. Knäpp till tårar. 

Varför ska det vara så? 

O vissa stunder bryr jag mig inte alls. 

Det är bra konstigt? 

Nej. Försöka är ordet! 

Jag måste försöka. Se det som är bra. Det som känns bra. Det som finns, här & nu. Det som gör gott. Att lägga allt det negativa bakom sig. Att försöka...

Att acceptera. Förstå. 

Att försöka. 

❤️