Imorgon..
Buketterna är hämtade.
Kläderna är framtagna.
Skorna är prövade.
Ringen är i säkert förvar.
Festprogramet är skrivet.
Håruppsättning är under träning.
Kameran är tömd.
Nu väntar vi bara in morgondagen, då smäller det!!
Imorgon. 1a oktober 2011 blir vi man och hustru.
Stort, mäktigt, underbart, lycka, glädjerus.
Magen pirrar och fjärilarna flyger runt i magen.
Nu är vi redo!!!!!
♥
Plugg plugg plugg..
Känns som om jag aldrig blir klar..
Lite små ångest inför fredagens prov, jag läser och läser men ingenting fastnar. Suck. Får verkligen hålla tummarna och hoppas att provet inte är jäääätte svårt..
<3
Mammas stora tjej..
9 månader, hallå, vart tog dom månaderna vägen??
Hon är snart 1 år, men fatta, 1 helt jäkla år, och oj vad det ska firas :)
Annars går utvecklingen i en rasande fart.
Hon står, klättrar, bökar, röjer och kryper.
Hon går utmed bord och stolar, hon ramlar ofta men ska upp igen och försöka, hon ger sig aldrig.
Hon blir arg när vi äter något som hon inte får smaka på, vi gav henne glass en dag och det skulle vi aldrig ha gjort, haha, nu har vi ett glassmonster här hemma.
Hon ska slita och dra i allt vi säger nej till, hon har en och har alltid haft en enorm stark vilja och är envis som 17.
Vart har hon fått det ifrån tro? Hehe.
Hon äter det mesta och det är jag jätteglad för, favoriter just nu är
Spagetti o köttfärsås.
Mosad banan.
Yoghurt.
Majskrokar.
Och glass då såklart.
Sen äter hon det mesta i fruktväg som det bjuds på, typ vindruvor, annanas, äpplen.
Gurka och morot ligger även det varmt om hjärtat, mammas gulleunge.
Och sen var det detta med sömn, oj oj oj.
Att ligga i sin egen säng går inte alls just nu, neeej. Hon är ju toktrött men sova ska man inte göra, tills man får ligga mellan oss, då somnar hon och sover som en stock hela natten.. Hm. Ja, det går väl bra för just nu men att få sova själv är ju inte en självklarhet, kan inte riktigt koppla av när jag har henne i samma säng, är rädd att man ska lägga kudde eller täcke över henne, eller nått annat som kan bli tok, så det här med sammanhängande sömn finns inte så länge hon sover mellan oss. Men jag är nöjd att hon sover iaf :)
Och utvecklingen.
Det är så mysigt att se, vara med om varje ny sak hon kommer på.
När hon väl kom på detta med att krypa på vart det full fart framåt, och jag älskar verkligen att vi kan dokumentera allt via videokameran som var en av alla fina doppresenter :) Så kul att ha på film.
Hon ska på allt, hon ska alltid gå efter en, vart man än går, hon ska utforska allt och då menar jag allt.
Går numera inte att ha något framme. Älskade underbara unge.
Jag älskar hennes kärlek till livet, hennes lust att upptäcka allt, hennes iver att få vakna varje morgon och möta en ny dag, hennes kärlek till oss, den märker jag blir större varje dag.
Jag älskar att hon säger mamma hela dagarna, det stärker mig och gör mitt hjärta helt varmt.
Hon säger mamma till mig, det är galet, hihi, så underbart att höra.
Dada kommer mer och mer det också.
Gud vad jag älskar denna lilla underbara gosiga tjej.
Min dotter. Min tjej. Min skatt.
Mamma älskar dig. Det bästa jag har.
♥♥
Bättre sent än aldrig..
Oj, det känns som det var hundra år sen sist.
Har inte haft ork eller tid att uppdatera här, det har hänt väldigt mycket måste jag säga.
Har varit på några arbetsintervjuer och ska på en till i veckan, jo jag har jobb men det är "bara" deltid.
Lillstrumpan har fått dagisplats :) Vårat första val så det känns toppen. I februari börjar allvaret.
När vart hon så stor?? Galet.
Fredrik har börjat sin pappaledighet (2 veckor innan det var tänkt) jag klagar inte.
Jag har satt igång med pluggandet igen med 0 i motivation, det känns tråkigt och ointressant och har prov på fredag som pricken över i.et.
Vi förbereder för fullt till helgen, då smäller det ;D Äntligen.
Pirrigt, nervöst, förväntansfull, roligt, galet, underbart.
♥
Ajaj, nejnej..
Jag är helt slut.
Lillftrumpan VÄGRAR sova, det har alltså varit full rulle sen kl 11.
Ja ni kan ju tänka er hur det är här hemma just nu.
Skruttan har tävling med sig själv, hur högt och länge kan man skrika?
Hur många gånger kan man ställa sig upp längts med soffan, bordet, tvbänken?
Ja, ungefär så, hon kryper runt och pillar på allt jag säger nej och ajaj till och när jag säger NEJ högt så vänder hon sig om och ger mig ett mega flin, gullunge där. Men nej, sånt charmar mig inte.
Hon ramlar varje gång hon ställer sig upp och blir mega ledsen men sen ska hon försöka minst 100 ggr till..
Jag säger nej hon svara med ett gallskrik, sen kramas vi lite och är vänner.
Jag älskar verkligen denna lilla toka men idag är jag bara för trött för allt krypande, stående, skrikande.
Ja allt. Jag vill SOVA, jag kan betala för lite sömn just nu känns det som. Jag vill bara ha mer energi, ny enerig, jag vill ladda om och ladda fullt.
Jag älskar att vara mamma till min underbara fisunge, men vissa dagar är mer påfrestande än andra.
Idag är en sån dag.
Vi ska snart ner och träffa Emma o Robin på Vita Elefanten, jag kommer somna under middagen.
Nej, myskväll ska vi, dusch, smink och lite snygga kläder, sen blir det nog bra. :)
Alltid lika gos med er.
♥
Ge mig sömn..
Sover otroligt dåligt på nätterna, vaknar varann timme, tänker och drömmer.
Sen håller det på så där hela nätterna, tills lillfia vaknar.
Maah, blir galen snart, trött men kan inte sova? Varför?
Blir även less på att Uvi aldrig ger med sig, att den återkommer heeela tiden, varför?
Och idag har jag även börjar plugga igen, mammaledigheten är alltså slut för min del.
Det känns jätte jobbigt, tråkigt och bajs bara, men men, sånt är livet.
I oktober ska jag ut på jobb, det känns faktiskt både kul, spännande och jobbigt.
Mest kul, tror jag.
Nej, inget bra inlägg, jag är för trött..
Krypa ner i soffan med mina älsklingar, en kopp te och bra program på tv.
♥
Snart gifter vi oss..
Dagen är snart här.
Restaurangen är bokad.
Ringarna är köpa.
Älskens kläder är inhandlade.
Allt är planerat och klart.
Lugnt?
NEJ.
VART FAN HITTAR JAG EN SNYGG LÅNGKLÄNNING??
Panik.
Jag letar överallt, alla sidor jag annars handlar ifrån sviker mig.
Jag ska inte ha värsta klänningen, även om jag gärna hade haft det :)
Nej en snygg, lång, vit klänning men nej, inte nånstans, vart ska jag fortsätta leta??
Det är liksom snart vi ska stå där framför prästen.. Nej, jag får gifta mig naken..
Suck.
Jakten fortsätter..
♥
1 september 2011..
Detta år har gått så himla fort.
Sen vi fick Saga har timmarna, dagarna, veckorna, månaderna rusat förbi.
Har inte riktigt hunnit med och nu är det redan 1 september och Saga är hela 8 månader.
Vart tog året vägen?? Seriöst? Vad hände?
Det är nog det snabbaste året jag varit med om.
Herregud.
Ledigheten är snart slut och jag ska börja jobba och plugga igen och älsken tar över och blir ledig i ca 6 mån.
Jag tkr det är superbra att vi kan dela upp ledigheten och det är även toppenbra och viktigt att även älsk o Saga får tid tillsammans, det är helt rätt. Men samtidigt känner jag med vilsen, nu helt plötsligt ska jag ut i världen igen, nu är jag ingen hemmamamma längre, jag ska inte vara ledig med mitt barn längre, det skrämmer mig.
Jag har haft mina underbara, fina, härliga månader men nu är dom slut, nej usch, det har gått på tok för fort.
Älskade Saga, jag älskar dig mer och mer för varje dag som går, vårt fina underbara mirakel.
Kan inte tänka mig en dag utan dig, fina söta lillstrumpa.
Nej, året har gått på tok för fort för min del, så är det bara.
♥
Mysfina dag..
Träffat min fina Patricia och haft mys på Drott.
Alltid lika gosigt. Tack för att du finns för mig. ♥
Igår vart det en tripp till Uppsala, gud vad jag hatar att köra i den stan, det är folk överallt, det är bilar som kör som dom själva vill och alla dessa jäkla cyklister som tror att dom är ensamna i trafiken, ååh så irriterande.
Det gick ju iallafall bra men nej, gillar't inte.
Skulle till min läkare och kolla upp, en gång för alla, varför jag alltid drabbas av dessa olika UVI, det som gör så ont och nu är jag less på dom, varför drabbar dom alltid mig?? Varför återkommer dom alltid? Och varför får jag dom så ofta? (Med ofta menar jag kanske 1 gång varannan månad)
Vi pratade ett bra tag, liten undersökning och sen massor med frågor och svar, han är helt enkelt den bästa läkaren jag nånsin haft, han tar all oro på allvar och försöker verkligen hjälpa till.
Så nu har jag fått nå tabletter, nya, aldrig använt och ska testa i 2 veckor och sen återbesök i oktober..
Hoppas hoppas hoppas dom hjälper nu, blir tokig annars, vill inte ha mer ont. Varför just jag??
Blä.
Jaja, det är tur att finns bra läkare i detta avlånga land också, som tar en på allvar och som verkligen vill hjälpa till, på riktigt!! Det är bara "tur" att mammas jobbarkompis hade liknande problem och tipsade mamma om honom, annars hade jag väl suttit här utan seriös hjälp, nej, ibland ska man ha ren tur.
Nej, mat var det.
♥