Tvätten hänger kvar ute. Suck. 

Målaren springer runt huset o det är 26 grader inne... Barnen leker koja under sängen, själv sitter jag här, tar det bara lugnt, njuter av lite te, regnet som smattrar mor rutan o barnens smittande skratt. Älskade underbara ongar!! 

Vad vore jag utan er? Säg det. 

I övrigt så är det en såndär tänkar dag. Där alla funderingar går kors o tvärs, där allt bara blir som ett enda stort ludd i huvudet. Svart ludd. Så mkt tankar om framtiden, jobb, barn, vänner, familj.. 

Att acceptera, att förstå, att tänka om.

Att det ska vara så komplicerat? 

Att man ska överanalysera allt. 

Tänka sönder vartenda litet ord som sägs, som skrivs, som yttras. 

"Vad menade h*n där?" 

Att känna att man inte duger som vän.

Känslan av att bli bortvald. 

Att inte vara ärlig o öppen.

Känslan av hopplöshet. 

Kanske det vänder? 

Kanske inte. 

Bara tiden kan bevisa de.

❤️