Så mkt som skrämmer..
Vart ska jag börja?
Så mkt tankar & känslor inom mig..
Så mkt som vill ut men jag vet inte hur, vart eller när. Vem orkar lyssna? Vem orkar stå & ta emot mig när jag faller?
Har aldrig varit en person som öppnar mig för vem som helst, knappt så jag öppnar mig alls, slår på en fasad, ler lite & säger att allt är bra. Inombords faller allt ihop. Jag har aldrig egentligen visat känslor utåt så det är märkbart! Jag vill inte prata problem & jobbigheter med vem som helst & jag vill aldrig prata det öppet så folk tycker att jag klagar.
Jag lyssnar, jag finns, jag bryr mig. Jag stöttar, jag tröstar men det är svårt, svårt när jag själv behöver allt det där.
Nej, ett leende döljer mycket.
Det är bara dom som bryr sig på riktigt som ser dom osynliga tårarna. Svammel men det är just så det känns. Jag vill bara att nära & kära ska må bra, jag tänker för mkt & allt blir jobbigt, jag vill må bra själv men jag kommer sist, jag vill ju att familjen ska må bra, alltid, jämt, livet ut. ❤
Jag älskar er.
❤
Kommentarer
Trackback