Kände mig helt slut igår men inte så pass för att inte jobba..

Fyf*n säger jag bara. 

Skulle inte ha åkt dit.

Illamående, febertopp på 39,9, yrsel från hel..hela golvet gunga, svart för ögonen, stel i nacken & helt plötsligt står ambulanspersonalen i sovrummet med mätare, ficklampa mot ögonen, filtar & frågor. 

Hjärnhinneinflammation? 

Aldrig mått så jävla sämst. 

Det kändes verkligen som att kroppen inte orkade mer, den gav upp. Den sa åt mig att lugna mig, ta det lugnt. Tänka på hälsan innan nånting annat. Det har varit väldigt mkt på sista tiden så detta kanske var ett tecken på att lugna sig?

Ja. Ambulans in.

Inne på akuten tog dom massor med prover, inte kunde hon sticka heller så är helt blå, ont som fasiken gjorde det också. Frågade tusen frågor, gav dropp med Alvedon & vätska, uttorkad på kuppen å. Fick skäll att jag hade jobbat & fick order om att VILA!!!!! Ja. Jag skämdes en aning. 

Idag är det så mkt bättre men känner mig helt tom, slut, orkeslös, väck! Hänger inte med, svettas & fryser. Knarkar Alvedon & vatten, filmer varvat med vila. Huja. Så det kan gå. 

Kanske skulle lyssna på kroppen innan det är för sent? Innan den stänger av? Innan den säger NEJ! Så nu hoppas jag verkligen att detta är slut. Att vi haft våra sjukdomar nu, att detta får bli det sista. Jag är less, på riktigt! Så. Nog.

Tack till världens bästa mamma & pappa som kom hit mitt inatten & tog våra skatter. Tack älskling för att du alltid står vid min sida. Tack. Ni är guld värda & jag älskar er mer än nått!! 

❤❤