Jag som tyckte Sagas förlossning gick fort men denna, ja vart börjar jag?

 

Natten till den 2 maj så började det köra lite i magen, kissade kanske 1,2 ggr timmen och kände ett obehag, nästan lite som mensvärk, men tänkte inte att det kunde vara på G heller, hoppades inte, skulle väl bara bli besviken. Men tiden gick och vid 3,4 tiden så vart det drygt att srpinga upp så la mig i soffan och kikade tv, värken kom lite mer o vart lite mer insensiv, vid 6 tiden satt jag med oregelbunda värkar, Fredrik stannade såklart hemma!!

 

Vid 8 tiden kom värkarna mer och gjort mer och mer ont, dags att åka in? Nej inte än, eller?

Ringde in till FL och jag var så välkommen så! Herregud, var det dags nu? Men så här började inte Sagas FL, såhär kändes det inte då, eller gjorde det de? Ja, det var bara tur att vi åkte in när vi åkte, i bilen kom värkarna mer regelbundet och fyfan så ont det gjorde nu, att inte kunna sitta, ligga eller stå, fyyyfan. Saga sov gott hon.

 

Ringde och förvarna mamma om att vi var på väg in, hon gjorde sig klar att åka till sjukhuset för att ta Sagabus.

Var inne strax före 9 och nu gjorde det ONT, mamma tog Saga och vår bil och vi gick in. Aj aj aj.

Fick komma in i ett undersökningsrum och nu var värkarna regelbunda, fick en jättesnäll barnmorska, eller 2, som var med undera hela tiden, som stöttade och hjälpte. En ctg kurva kollades och vi fick komma till ett FL rum..

 

Öppen 5, öppen 8, svårt och kissa, öppen 9 och vid 11 kom krystvärkarna, herregud, fy i helvete va ont det gjorde nu, utan bedövning helt och utan lustgas sista halvtimmen, nu skulle han ut, för det var väl en han?

 

Bränner, svider, blod, svett, räkna till 10, andas, massage, kall handduk.

 

11.54 var han ute. Vår fina lilla kille, den finaste lilla killen vi nånsin sätt.

Vi hade precis blivit 2 barnsföräldrar och Saga hade precis fått en lillebror. Underbart.

 

10 fingrar, 10 tår, en snopp och jätteblont hår. Lucas var här och oj vad han skrek, fina underbara.

Mådde toppen och var en frisk liten kille med stora nyfikna ögon som sökte sig direkt till bröstet.

 

Vi vart lämnade ifred, fick den efterlängtade fikabrikan, gud så gott med torra mackor, kall oboy och cider.

Fick ta en lång, varm dusch och sen fick vi njuta alla 3. Senare kom det in några sköterskor och vägde och mätte vårt lilla underverk. 3730 gram ren kärlek och 53 cm lång, en stor och fin kille.

VI fick ett rum uppe på BB avdelningen över natten och det var så skönt att få va kvar & sova ut lite.

 

Idag är vår fina Lucas hela 2 månader, gud va fort det går.

Väger 5240 gram och mäter hela 61 cm. Ståtlig liten skrutt.

Så underbar & älskad från första stund.

 

Denna förlossning var så mkt lättare på alla sätt. Jag visste vad som skulle hända, jag kunde hantera smärtan på ett annat sätt än första gången, jag andades på ett helt annat sätt och jag jobbade med värkarna, jag följde min kropp och gick efter smärtan, fick hela tiden påmina mig om att smärtan var för en god sak. Vi skulle ju snart få se dig, vem du var, vem som bott där inne i hela 9 månader. Det andra bästa som hänt oss.

 

Jag älskar mina underbara barn.

 

♥