När en kompis går..

Vissa saker tar man för givet!
Jag trodde att ju äldre jag blev, ju mer växer andra människor upp och inser att detta är verkligheten!! Men vad händer egentligen?
Vad hände med "vi för alltid"?"

Jag har haft några vänner som stått mig oerhört när men sen har det bara blivit pannkaka av allt, varför?
Det har jag inget bra svar på och ibland kan jag tycka att det är år så tråkigt och trist att det vart som det vart!
En annan del av mig säger att det nog var lika bra det som hände!

Man har skitskoj ihop, man är bästa vänner, man ses och hörs jämt, man pratar dygnet runt men helt plötsligt så försvinner allt!
Man inser nog att man håller på att växa ifrån varandra, man väljer olika vägar i livet och man kan inte alltid ta samma, man släpper varandras händer och låter det ske, kanske korsas vägarna igen i framtiden, vem vet?

Men varför händer det då?
Varför håller man inte ihop som man alltid sa? Vad gick egentligen fel?
Det vet jag inte och det kommer jag inte spekulera i, det kommer alltid finnas två olika versioner och det kommer aldrig att bli löst, vi har alla olika syn på vad som hände, vad som gick fel osv!

Trist kan tyckas men ganska skönt kanske, jag vet inte! Vissa vänner måste man helt enkelt släppa taget om, även om det är tungt, jobbigt och svårt men för ens egen skull så är det bäst så, ska man kunna må bra själv så kan man inte ha folk, "vänner" som snor energi nått så enormt varje gång man ses!! Eller som inte ens bryr sig på riktigt, vad är det o ha?

Vänner som ställer upp, på deras villkor, på deras tid, så att det passar dom, är det vänner? Som inte kan vara ärliga när man frågar utan måste ta allt via sms, är det riktigt?
Sen har vi dom vännerna som ska klaga på allt, hur man bor, hur litet man har, vilka konstiga grejer man äger mm eller dom vännerna som alltid tkr att man ska åka hem till henne för att ses, annars går det ju inte och alla 1235 ursäkter blir fler och fler!
Vänner som inte kan glädjas ihop utan måste se allt som en kamp, eller bli svartsjuk, är det bra vänner det?
Eller att bli avundsjuk på hur man har det, hur man bor mm, varför?
Du är ju vän med mig och inte saker och ting runtomkring?

Nej, vissa saker förstår jag bara inte och jag trodde att vissa vänner skulle vara livet ut, att man alltid skulle ha dom vid sin sida, att man skulle ha tryggheten i vänskapen men nej, så blev det inte!
Det är både trist och jobbigt.

Men allt måste ju ha en mening och det kanske är så här det var meningen att det skulle bli? Idag har jag få vänner men dom står mig oerhört nära, jag känner deras trygghet och det är äkta kärlek!! <3 Jag älskar mina fina underbara kompisar och skulle inte vara nånting utan dom.. Idag har jag lärt mig att inte släppa in vem som helst.
Idag behöver jag inte känna tvivel eller osäkerhet, jag har mina underbara med mig och dom kommer stå vid min sida resten av livet, det vet jag!!!

Jag älskar er.

<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback