Klockan tickar på o här sitter jag, lika sömnlös som vanligt.
Vart tog den trötta Maria vägen? Hatar när natten kommer o jag vet att det är dags att sova, hatar när älsklingen somnar o själv sitter jag o tittar på klockan som bara går o går.. 22,23,01,04 o ingen sömn i sikte.
Hatar när jag sitter själv o alla jobbiga tankar och funderingar dyker upp och jag känner dom brännande tårarna bakom ögonlocket, jag orkar snart inte längre.
Jag behöver sova, jag behöver få ur mig allt det negativa, behöver nån som lyssnar..

Hur kommer det sig att alla tankar alltid kommer upp på kvällen?
Att allt det negativa bubblar upp o förstör?
Varför kan jag inte bara le och tänka positiva, glada tankar! Det här håller inte längre, energin är som bortblåst.
Det finns så mkt tankar om allting just nu så jag snart bli tokig, ena stunden är det kanon och andra ligger jag o gråter som ett barn som bara önskar att mammas famn kunde vara här nu..
Varför ska man alltid oroa sig över allt? Jag är expert på området. Och det är så fruktansvärt jobbigt.

Hatar dom sömnlösa nätterna som har varit dom senaste veckorna, hatar nätterna då dom jobbiga tankarna kommer och förstör, hatar dom jobbiga nätterna då tårarna inte vill sluta rinna..

♥