Den förbannade mensen fortsatt o dyka upp varje månad.. O varje gång vart man lika besviken..
Men helt plötsligt, i april så var den sen, tänkte inte mer på det men tänkte mest att den var sen pga stress
Dagarna gick och ingen tant röd i närheten, inte ens några symtom på att den skulle vara på G.

Älsk drog ner till Apoteket och köpte en gravtest, nervös som 17 satt jag hemma o väntade, herregud va tiden gick segt men sen äntligen kom han hem med påsen! Gick in på toa och gjorde testet, han ju knappt ner med stickan innan pluset dök upp, var det sant? Jag vart kallsvettig och tårögd, hjärtat tickade på i 12545 slag.
Ett glädjerus infann sig och lyckan var total men samtidigt vart jag rädd o lite nervös.
Visade Fredrik testet och han reagera precis som jag (:

Vi var äntligen gravida, vi skulle bli föräldrar, vi skulle få en bäbis!! Galet mäktigt.
Tiden gick o graviditeten vart med verkligen för varje gång den kollades upp, det var olika ultraljud och BM kontroller, kollade magen och hälsan. Det har varit en tung start på graviditeten.
Illamående konstant från v 8 till v 20, HEMSKT, spydde upp allt som åkte ner och vart låst hemma, ville ju inte berätta nått för tidigt så folk börjar ju undra varför man jämt mådde sämst.

Den stora dagen var inne, vi skulle få titta in till våran skrutt i vecka 17, det "stora" ultraljudet.
Du mådde kanon där inne och böka runt, vi fick reda på att du var en tjej o skulle komma den 19/12.
Det kändes som det var 100 år kvar till december när vi va på ultraljudet i juni..

Tiden gick så segt vissa dagar så att jag klättrade på väggarna, BM kontroller varannan veckan och allt såg bra och fint ut, SF måttet växte i tackt med veckorna och ingenitng fanns o klaga på, en bra och normal graviditet...

Till slut kom December månad!! O nu gick tiden mer sakta än nånsin, nu var det 19 dagar kvar.
Nu skulle vi snart få träffa dig, ååh, helt sjukt men ack så underbart.

Kroppen vart mer o mer tung och otymplig, ont överallt och kroppen fylldes med vätska, till slut kunde jag knappt klä på mig själv utan att svettas ihjäl, kunde inte böja mig och fick inte på mig nånting snyggt.
Flodko!

O alla var så säkra på att jag skulle gå över, att det skulle jag ställa in mig på o bla bla.
Men min lilla skrutt unge ville komma ut tidigare till oss. O du var så välkommen!
Du kom den 16/12 i vecka 39+3, 3 dagar innan BF! Så bara för man är förstföderska så behöver man inte gå över tiden och det tackar jag för, den tiden hade nog varit ännu mera seg!! Shit.

Idag har vi en underbart fin liten dotter som vi älskar mer än nått annat.

Du är en saga för god, för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varan

♥