Ibland så blir saker o ting bara fel. Spelar ingen roll hur man säger, eller vad man säger så tas det på fel sätt.
Det blir missförstånd och tokigheter, sura och lessna miner och besvikelse. Man blir sårad och tom på ord, jag vet inte ens vad felet ligger och jag vet inte om nån av oss har gjort fel, det har bara blivit som det blivit och det är tråkigt.

Man har gått samma väg i livet och till slut står vi vid samma korsning, hand i hand men vi går åt olika håll, vi släpper varandras händer och går. Vi går åt olika liv, vi går åt olika värderingar och saker, vi väljer helt olika sätt att leva och nånstans på vägen så försvinner vi, vi går vilse och hittar inte tillbaka till varandra mer!

Det gör ont i hjärtat och det svider i samvetet men kanske är det lika bra nu? Vad vet jag?
Det läggs ner så mkt energi på att tänka så mkt, att försöka, att fundera, vi kanske nångång i framtiden kan hitta tillbaka till samma väg, till samma korsning, kanske möts vi på mitten och tar varandras händer igen och släpper aldrig taget! Det är ingen som vet.

Det jag vet är att du alltid kommer ha en plats i mitt hjärta, att jag alltid kommer älska dig.

♥