Jag har gråtit i 1000 dygn med ett hjärta fyllt av stygn.

Jag stänger av allt ikväll
Dator, tv och telefon, jag orkar inte, förlåt. Jag vet inte vad jag vill med nått längre, jag vet inte vart jag tappade bort mig själv nånstans och jag vet inte vad som ska hända i framtiden. Jag vill inte veta.

Jag vet inte alls hur jag ska lyckas hitta tillbaka , kanske hittar jag en ny väg som jag aldrig har gått på förut?
Kanske gillar jag det, kanske inte, jag orkar inte tänka, blir mest tokig på alla tankar som letar svar men som inte finns.
Jag mår illa över hur alla tankar spelar spel med mig, det gör inte saken bättre, jag vill bara att det ska vara bra.
Inte som förut utan bättre, kan vi nå ett gemensamt mål?

Jag vet varken ut eller in, jag vet ingenting.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback