Jag är trött. Energin är slut. Batterina har dött och kroppen går på sparlåga.
Jag får inte behålla maten, vätskan, nånting.
Jag svettas som en gris och jag har molvärk och ont i ljumskarna.

Det är rart.

Brösten ömmar och magen bubblar o buffar, tarmar? Bebis? Jag vet inte.

Trodde illamåendet skulle ha gått över vid det här laget men icke, den har minskat men inte försvunnit och det är jobbigt, känner mig instängd och isolerad i min egen kropp, men det är värt det, när jag tänker på vad som väntar så är det så mycket värt det!!
Att springa på toa stup i kvarten har också kommit tillbaka, det är jobbigt att kissa 5-6 ggr per natt men åter igen, när jag tänker på vad som väntar oss så är det så mycket värt det!!

Tänk va kroppen kan ställa om sig, tänk va kroppen går igenom, tänk va kroppen är stark.
Önskar att tankarna kunde ställa om sig i samma tempo bara, men det kommer.

När jag tänker på vad som väntar, så är det så mycket värt allt detta.

♥