Att vara gravid är inte bara en dans på rosor.
Att sitta där med pluset i handen är ett enormt glädjerus.
Sen kommer oron. Den finns alltid där, ibland i förstärkt form, ibland inte alls.

Runt vecka 6,7 slog ALLA tänkbara symtom till, över natten bara.
Ömma tuttar, halsbränna, molvärk, svullen mage, trött som en gnu och ett illamående som gjorde mig isolerad.

Man fick snabbt lära sig vilken mat som smakade lika bra ner som upp.
När man kommer över vecka 12, dom mest kritiska veckorna så börjar man oroa sig för massa annat ist.

Vi har fått höra hjärtljuden 2 ggr och det är en enormt stor upplevelse, det är sjukt och första gången började jag nästan gråta, känsloladdat, idag var inte tårarna långt borta heller.. Galet.
Humörsvägningarna ska vi inte ens snacka om.

Har även börjat känna små vibrationer, små puffar och lite småpet innefrån magen, ett tecken på att hon lever rövare där inne, men att visa sig idag när BM buffa på det va inte o tala om heller. Envisa rackare.

Nu längtar jag tills magen börjar växa sig rund o fin så man kan ut o visa upp den :) Det kommer bli häftigt.

Härliga underbara skrutt som är gjord på ren, äkta kärlek mellan 2 människor.

♥