Jag har nog växt som människa jävligt mkt detta år . (2008 då)
Från de skolan slutade så har självförtroende växt som 17, och jag har blivit starkare.
Vågar säga ifrån mer, rak i ryggen och inte vad med i sånt som jag inte gillar.
Tar ingen skit, o säger vad jag tycker, brygr mig inte på samma sätt längre om jag tkr nån gör nått dumt .
När man gick i skolan kändes man mer sårbar på någe vis, inte alls så längre !
O de känns så jävla toppen underbart, för mig själv, inte lika lessen längre, har inte lika mkt mörka perioder.
Det gammla har rasat av en och det nya börjar ta form.
Nu leker livet, nya vänner, nytt boende, nytt kapitel ska skrivas i mitt liv .

Fast jag kommer sakna att bo hemma, tryggheten med mamma o pappa, att hem är huset där dom bor .
Men dom finns ju kvar o vi ska ju inte flytta längre än in till stan , allt kommer bli toppenmys, fast mamma o pappa har svårt o smälta allt, att dom kommer bli ensamna nu, utan några barn i huset . Kommer dom flytta också ?
Men som sagt dom finns ju alltid kvar, o tryggheten från dom kommer aldrig att försvinna. Mina underbara föräldrar, som alltid har funnits för mig, som alltid har ställt upp i vått o torrt, som har hämtat o lämnat i landets alla delar .
Dom har alltid funnits och kommer alltid o göra de , har aldrig dömt och har alltid varit stolta över oss, mig o min bror.
Utan dom skulle jag inte stå här där jag är idag , utan dom skulle jag aldrig ha orkar o utan dom skulle jag inte ha levt heller . Ni har lärt mig vad livet betyder, vad livet är, ni har alltid låtit mig upptäcka saker själv men har alltid gått bakom och titta o styrt upp om jag gått fel vägar, lärt mig att hitta rätt i livet.
Älskar er, ni är dom bästa .

Nu är de väl dax o fixa till sig lite smått, dusch mm.

<3