Dåliga drömmar..
Drömde nått hemskt, ni vet en sån dröm som känns som den precis har hänt, att man måste försäkra sig om att det bara var en dröm o inatt hände det igen o denna gång om Saga, när jag vakna fick jag panik o kände en ganska skum känsla i kroppen, svettig rädd och orolig, inte så kul o vakna så heller, kollade till Saga men hon låg o sov så sött så. Skönt, då var det bara en dröm. Men jag hatar verkligen när dom är så verkliga, det gör ont och det är jobbigt, sen kunde ju inte jag somna om heller..
Det är inte första gången nått sånthär händer, förut drömde jag att mina föräldrar var med i en flygplans olycka och när jag vaknade den gången kände jag verkligen PANIK, det var så jäkla verkligt o jag ringde dom med detsamma o allt var så bra med dom så!
O en annan gång drömde jag att Fredrik va otrogen o vaknade upp med tårar i ögonen och ringde honom direkt o han fatta ingenting när jag börja babbla på med mitt otrohetssnack haha stackarn..
Nej, jag hatar när drömmar känns som verklighet, speciellt när dom är hemska och negativa..
Det är nästan så att man är slut när man vaknar, för att man har blivit rädd o orolig i sömnen, det är sjukt att det kan bli så verkligt när man sover, hur kommer det sig?
Usch, neej nattens dröm vill jag aldrig mera uppleva..
♥
Family, all because two people fell in love..
Utan er så klarar jag mig inte, jag känner mig hel nu.
♥
Ta min hand..
Känn kärlek
Som ett blixtnedslag
Känn kärlek
Och vi är överens
Jag älskar dig till döds
♥
Blir så jäkla sur..
Då är livet slut, då kan man inte göra nånting längre, man ska ju ut o resa o se världen innan, man ska leva livet!
Men det där har jag redan gjort o jag lever livet nu mer än någonsin. Jag älskar mitt liv just nu, jag är lycklig och jag har världens bästa familj. Jag har inget behov av o resa sådär som alla säger att man ska göra innan man får barn, såklart jag vill ut o se världen men det kan jag göra med barn också!! Livet är absolut inte över för att man får en liten o ta hand om, tvärtom, det ger så mkt tillbaka, så mkt värme och kärlek så ni anar inte.
Jag är less på att folk ska tycka så mycket, det är väl mitt val o mitt liv?
Sen är det mest människor som inte ens har nått förhållande som klagar...Blir lessen och irriterad och vi ska inte ens prata om argheten som ligger o gror när det kommer på tal, då snetänder jag direkt!
Vi var redo för barn o nu har vi ett, o jag kan fortfarande göra det jag vill, det krävs bara lite mera planering och tid men det är absolut inga problem för mig eller Fredrik, det är mest problem för andra tror jag!
Det stör mig och jag skulle kunna skriva en hel uppsatts om det men slutar här..
Så kom ihåg, livet leker just nu för mig och jag kan göra allt som jag gjorde förut och livet har precis börjat!!
♥
Kaos bland tankarna..
Det bara snurrar o jag kan inte placera dom rätt o jag får inte bort dom heller..
Dom ligger där o smyger runt o gör mig så förvirrad, dina ord gör mig förvirrad, glad men förvirrad..
Det är inte rätt läge för dessa tankar nu, inte sen heller? Jag vill inte ha dom, eller? Ganska så mysiga tankar men det funkar bara inte, det håller inte, dom får inte ta över, som dom håller på o göra. Inte okej.
Det känns så jäkla jobbigt, tungt och dåligt, jag känner mig dålig o jag skäms lite.
Hur gör man nu? Hur får man bort dom? Hur hanterar jag dom rätt?
Åhh, det är verkligen kaos där uppe just nu o jag kan inte göra nått åt det, samtidigt så känns det ganska så bra.
O det är just det som gör mig så förvirrad!
Det är så logiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, du har inte en aning, aning
det är så logiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu
♥
Ingenting..
Här skulle det stå massor om mina tankar och känslor idag
Men jag får inte ner ett skit, jag skriver, gör om, raderar, formulerar, tänker men ingenting blir bra.
Ingenting.
♥
Hur kan ni bli sura över det..?
Allting går upp och ner, ena stunden är det bra, sen nästa så ligger man nästan däckad.
Ont överallt och kroppen hänger inte med för 5 öre, den går sin egen väg. Hur ska man få kroppen att samarbeta? Nej, det går väl inte.
Det värsta är att alla inte förstår, förstår inte hur det känns! Säger man att man är trött så får man bara "Ja men gå o lägg dig o sov/vila" kastat på sig. Ja, nu är det ju inte det som är felet riktigt..
Alla planer man har går åt helvete, vill så mkt men orkar inte, kan inte!
Planerar och bestämmer men får senare säga nej, det ger mig dåligt samvete, just nu kommer jag bara tänka på mig själv, lyssna på min kropp, inte planera och bestämma så mkt, utan ta en dag i taget, bestämma efter dagsformen sen får ni bli sura och irriterade men just nu så tänker jag på mig själv i första hand!!
Ni kommer förstå när det är eran tur!
♥
33..
Det fungerar inte längre..
♥
Olika sorters kärlek..
Jag kanske inte alltid tänker så men det är jag verkligen och det är galet..
Jag har världens bästa mamma o pappa som jag älskar så otroligt mkt, som alltid finns där för mig och som aldrig tvekar, som ställer upp i vått och torrt och som alltid är helt underbara.
Det finns inte ens ord till att beskriva dom. Jag skulle inte klara mig utan ert fina stöd o hjälp i livet. Det är ni som stöttat mig, kämpad med mig och som fått mig till den självständiga glada tjej jag är idag.
Dom är helt enkelt bäst.
Har en underbar bror, som jag dock inte träffar så mkt men som jag älskar högt.
Som alltid finns där och som också alltid ställer upp och som jag saknar nått så otroligt ibland, skippa hästarna o kom hit ;) Jag vill börja umgås mera, okej?
Jag har en helt otrolig sambo som jag älskar mer än nånting annat, som är trygg, ger mig kärlek i oändlighet, som jag uppskattar och som jag ser som min bästa vän. Han finns alltid där, han fixar och donar och ställer alltid upp för mig, han är världens underbaraste man! Och det bästa med Fredrik är att han är MIN.
Jag har en jättefin och gosig krutgumma till mormor som jag älskar nått så otroligt. Som alltid finns för mig, som alltid är lika underbar. Hon värderar sina barnbarn högt och det märks. Hon är helt enkel fantastisk.
Det är galet hur mkt kärlek man kan ha till människor, så mkt olika kärlek man kan känna till andra.
Ni får mig att må bra, ni får mig att kunna le och leva, ni får mig att känna trygghet och värme.
Jag älskar er så förbannat jäkla mkt och utan er skulle jag inte klara mig!!
Ni är helt enkelt underbara och det hoppas jag ni känner av..
Jag älskar er!!
♥
45..
Intressant och kul men är som ännu mer less på läsandet än någonsin!
Har börja tänka på framtiden och vad jag vill göra, vill jag jobba inom det jag pluggar?
Det är skönt att ha en utbildning även om det inte blir som jag tänkt sen.
Vet inte ens vad jag vill göra heller, vet inte vad jag vill jobba med, vet inte vad jag vill bli!!
Vet ingenting känns det som men jag vill ha ett jobb som jag trivs med, ett jobb jag vill gå till och blir uppskattad på, bra lön och bra arbetskamrater.. Vart finns det jobbet??
Nej jag har verkligen ingen aning om vad jag vill göra i framtiden och det skrämmer mig ganska mkt.
Vill absolut inte bli arbetslös och sitta hemma o glo, det är ganska så jobbigt att bara va hemma o plugga vissa dagar, klättrar på väggarna till slut.
Jaa, det är en jäkla djungel det här med jobb. Hur ska man veta ??
♥
54..
Det är så mkt av allt just nu, tankar, oro, rädsla, funderingar om framtiden. Allt kommer ikapp och jag vet inte vad jag ska göra, det blir kaos i skallen och kroppen strätar emot, den vill inte som jag vill, den är trött och dåsig och det gör att jag känner mig hängig och omotiverad för allting som ska göras.
Vardagen blir kämpig fast jag inte har så mkt som ska göras, det blir en kamp när kroppens energi är tömd och tankarna inte alls vill som jag.
..
Allt snurrar omkring och jag kan inte stoppa det, jag hinner inte ikapp, jag kan inte säga ifrån..
Vi samarbetar inte så värst bra nu förtiden!
Tomhet, trygghet, evighet?
För många tankar som tar upp min tid.
För mkt av det dåliga som vill tränga sig på.
Men vad kan jag egentligen göra åt saken?
Se på medans mina uppbyggda trygga murar faller ner och slås sönder?
Jag vet inte, det känns bara inte rätt, det känns inte som jag.
Jag står på sidan om och ser mig själv falla ner i det tomma.
Jag är rädd, rädd för vad som kommer att visas.
Det tomma är så mkt större än vad jag klarar av just nu.
Jag behöver dig och du springer ifrån mig, du släpper min hand och låter mig falla.
♥
Vart försvinner tiden?
Det är höst utanför fönstret, jag fryser och regnet är inte långt bort.
Solen kommer o går, mest går tycker jag o jag saknar sommaren, saknar veckorna som jag o Fredrik fick ihop.
Saknar allt det där roliga vi gjorde som fick tiden att flyga fram, vart tog det vägen?
Det känns som tiden just nu står still men på nått sätt flyger iväg i samma takt som i sommras. Det är snart oktober, snart jul o vart 17 tog detta år vägen? Minns att vi satt i början på detta år och prata om hur fort allting har gått på sista tiden, det är fan sjukt, sjukt att snart 2010 är över, slut, kommer aldrig tillbaka.. Det är galet.
Men ett nytt år o nya upplevelser väntar och det kommer dyka upp fina upplevelser även detta år, så än är det inte över, känns som tiden gärna får sakta in lite, eller att dygnet ibland kan få ha fler timmar så man hinner med allting..
♥
Hur ska jag veta?
Vill ha en bra inkomst och jag vill trivas med jobbet, känna att jag är nån som gör nytta, jag vill bli uppskattad och sedd. Just nu känns allt bara motigt, känner mig ibland bortglömd och lämnad.
Trodde pluggandet skulle bli en nystart i livet, ett nytt kapitel, det va kul i början men nu känns allt bara så trist.
Känns inte som jag får ut nått av det och jag är rädd för den känslan, rädd för att det kanske stämmer..
Det är fan inte lätt, varför kan man inte bara gilla läget nångång.
♥
109..
Att försöka bli hel igen när livet har rasat totalt är inte lätt, man tror att man är klar och så hittar man andra bitar som har fallit bort som ligger utspridda lite varstans. Det finns hål att sätta dessa bitar i men jag vet inte om jag kan och vissa passar inte längre.
Vissa har försvunnit för gott och hålet ekar ständigt efter uppmärksamhet.
Mitt hjärta är fyllt med så mycket kärlek men samtidigt med så mycket småhål som ständigt läcker, som aldrig kommer att fyllas på eller att repareras, dom små hålen är för dom jag har mist, dom jag saknar, dom jag tänker på o dom som aldrig kommer att komma tillbaka, dom jag en gång älskat men som inte finns där längre.
Tiden för länge sen som hjärtat kommer ihåg, som hjärtat minns. Det finns människor som jag har älskat som jag alltid kommer att älska, resten av mitt liv och vissa står mig nära och vissa finns inte alls längre.
Vissa saker kommer alltid att finnas där, gömt långt bort i hjärtat, väl bevarat, alla fina minnen med olika människor, alla speciella platser med fina människor! Första riktiga förhållandet, första riktiga vänskapen..
Det finns så mycket jag vill ha tillbaka, det finns så mycket jag helst vill glömma men hjärtat vill så mycket mer, det är det som gör ont.
Vi kan inte samarbeta och det känns i hela kroppen, det finns liksom ingenting att göra, just nu!
Jag vet varken in eller ut längre. Jag hoppas helgen kan ge mig mer energi.
♥
Hur blir man hel?
Jag kan inte sova. Kroppen vill men inte ögonen, ur dom kommer bara tårar, en jäkla massa tårar.
Det svider mot mina kinder, ansiktet känns varmt. Jag vet inte varför o jag kan inte stoppa det, hur mycket jag än vill. Det är för mycket just nu, för mycket tankar, för mycket känslor, för mycket av allt. Jag vill begrava mig i sängen en stund, inte vakna upp förens allt är bra igen. Vill kasta bort all oro och rädsla men det går inte.
Hur mycket jag än försöker så kommer dom ikapp igen, dom finns där, alltid steget före. Jag vill inte.
Jag försöker verkligen men det går inte, det funkar inte, jag har tappat bort mig själv och det känns som det kommer att ta en evighet tills jag har hittat mitt riktiga jag igen. Hur orkar man?
Det finns så mycket mer att säga, skriva och tänka men inte här, inte nu. Jag försöker verkligen bli hel igen..
♥
Pinsamma människa.
Att man ens orkar bry sig. Det är omoget, barnsligt och larvigt, vuxna människa, eller ja, man tror ju det.
Men det är ju kul att du fortfarande lägger ner så mycket kraft på det, att du fortfarande tänker på det.
Det är ett tecken på att du faktiskt har känslor kvar, att du fortfarande bryr dig och mår dåligt av det och jag kan inte mer än skratta åt det, det är ju så himla larvigt att ens ta upp det.
Det är tråkigt men sant och jag har då inte förlora nånting på det. Det är bara Du som gör bort dig.
♥
Vi ska gifta oss.
Då vill jag stå brud, i en underbar klänning och säga JA till mannen jag älskar mest.
Jag vet precis hur min dag ska se ut, jag vet exakt hur min klänning ska ha för form och utseende.
Jag exakt hur mannens kläder ska se ut, jag vet precis hur min drömtårta ska vara och smaka.
Jag vet precis vem som ska stå brudnäbb, jag vet exakt hur dukningen ska vara, bordsplacering och lokal.
Jag vet precis vart vi ska fira denna stora dag och jag vet exakt vilka som ska få en inbjudan.
Jag vill ha ett litet mysigt bröllop, tanken har varit stor på ett vinterbröllop men ny lutar det mer åt ett romantiskt sommarbröllop, under klarblåhimmel ocg solens härliga strålar som värmer oss.
Jag vill att min pappa ska lämna över mig till mannen som jag ska dela mitt liv med.
Jag vill att kärleken mellan oss ska vara äkta innan vi tar steget dit, jag vill kunna se kärleken i hans ögon.
Jag vill se trohet och äkthet i hans kropp och själ, jag vill att kärleken är på riktigt.
Tills döden skiljer oss åt.
Jag vill inte bli lurar på ett Ja, jag vill inte känna mig tvingad till ett Ja.
Jag vill känna äkta kärlek, jag vill lova min man äkta förälskelse och det i evighet.
Jag vill kunna säga Ja och mena det, mena det från djupet av mitt hjärta.
Jag vill höra ett Ja från samma djup från hans hjärta.
Jag vet precis hur våran stora dag kommer se ut, jag vet precis hur jag vill ha det!
Och en dag kommer vi bli Man och Hustru. Kanske inte imorn men en vacker jag vet jag det.
Jag har hittat mannen jag vill leva med i resten av mitt liv. Det är på riktigt, det är äkta.
Och jag vet att mitt Ja kommer vara tills döden skiljer oss åt.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta Fredrik. Idag, Imorgon, Förevigt.
♥
Trodde på så mycket mer.
Inlämningsuppgiften är klar o iväg skickad, känns skönt.
Förkylningen blir varken bättre eller sämre.
Känner mig lite depp och nere.
Känner mig bortglömd.
Tung i skallen.
Dags för sängen.
♥
Hur ska man veta?
Jag trodde mer om "oss". Jag trodde vi alltid skulle finnas för varanadra.
Jag har börjat tveka mer och mera, för varje dag, varje gång du stöter bort mig.
Jag vill inte förlora dig. Kanske är det redan försent!
♥