Blandade känslor.
Igår var jag förbi jobbet en sväng. Känns som det va 100 år sen sist, jättekul att träffa alla igen.
Har vart lite blandade känslor om allt sista tiden, jag vill bli klar med plugget men samtidigt vill jag inte förlora jobbet, alla sköna människor, allt kul och allt som hör till! Men nu vart det bestämmt iallafall och jag är ledig året ut för plugg, det känns skönt men samtidigt tråkigt.
Nu kan jag o ska jag fokusera 100% på att göra plugget så bra som det går, så länge som det går!
Vi får väl se i framtiden hur allt blir, hur allt kommer bli och hur allt visar sig.
♥
Har vart lite blandade känslor om allt sista tiden, jag vill bli klar med plugget men samtidigt vill jag inte förlora jobbet, alla sköna människor, allt kul och allt som hör till! Men nu vart det bestämmt iallafall och jag är ledig året ut för plugg, det känns skönt men samtidigt tråkigt.
Nu kan jag o ska jag fokusera 100% på att göra plugget så bra som det går, så länge som det går!
Vi får väl se i framtiden hur allt blir, hur allt kommer bli och hur allt visar sig.
♥
Ner och upp. Mest ner.
Jag är förvirrad, gråter för ingenting. Lessen när det inte behövs.
Orolig och ont i magen, humöret går upp och ner och jag gillar det inte överhuvudtaget.
Jag har kört fast och undrar hur 17 jag ska komma vidare, inga svar, tomma löften....
Hur kommer man tillbaka igen? Upp till ytan?
♥
Orolig och ont i magen, humöret går upp och ner och jag gillar det inte överhuvudtaget.
Jag har kört fast och undrar hur 17 jag ska komma vidare, inga svar, tomma löften....
Hur kommer man tillbaka igen? Upp till ytan?
♥
Vardag...
..Vart tar tiden vägen?
Det är snart en ny månad, början till höst, vardag och allt drar igång som vanligt.
Slut på semestertider och skolan ringer in.
Det känns trist, trist och tråkigt, tråkigt och långdraget, men vad kan man göra åt det?
Jag vill inte ha vardagasrutiner, jag vill ha frihet och härliga dagar.
Det är synd att semesterrutiner tar flera dagar att hitta, medans vardagsrutinerna kommer igång så fort det blir vardag. Det är TRÅKIGT.
Vardag, vilket ord, ett tråkigt ord. Usch. Men jag får ändå njuta av sommarveckorna som varit, dom har varit underbara, den bästa sommaren! Sommar 2010 kommer hänga med och finnas kvar länge. Den sommaren ska jag tänka tillbaka till när höstens mörker smyger sig på, visst har alla årstider sin charm men jag föredrar värme och ljusa nätter.
Det är bara så jobbigt att tiden flyger iväg, den rinner bort, den försvinner och det skrämmer mig lite.
♥
Det är snart en ny månad, början till höst, vardag och allt drar igång som vanligt.
Slut på semestertider och skolan ringer in.
Det känns trist, trist och tråkigt, tråkigt och långdraget, men vad kan man göra åt det?
Jag vill inte ha vardagasrutiner, jag vill ha frihet och härliga dagar.
Det är synd att semesterrutiner tar flera dagar att hitta, medans vardagsrutinerna kommer igång så fort det blir vardag. Det är TRÅKIGT.
Vardag, vilket ord, ett tråkigt ord. Usch. Men jag får ändå njuta av sommarveckorna som varit, dom har varit underbara, den bästa sommaren! Sommar 2010 kommer hänga med och finnas kvar länge. Den sommaren ska jag tänka tillbaka till när höstens mörker smyger sig på, visst har alla årstider sin charm men jag föredrar värme och ljusa nätter.
Det är bara så jobbigt att tiden flyger iväg, den rinner bort, den försvinner och det skrämmer mig lite.
♥
Dagens tankar.
?
♥
Hur gör man slut med en kompis på ett bra sätt?
När man umgås med folk ofta, och när man står dom nära, så blir det ännu svårare när man glider isär och till slut försvinner helt, det blir svårare att ses, prata och umgås.
Det finns ingenting och hämta längre och energin vi ger varandra är bara tröttsamt.
Det känns stelt när man ses, det känns lite som ingen vet vad man ska prata om och sen rinner det ut i sanden tills det tas upp igen.
Ingen vill bli sviken igen så därför är det väl lika bra att gå skilda vägar?
Jag vill inte ge upp, vill inte låta det ta slut och försvinna men till slut finns det inga andra val eller vägar.
Jag orkar inte stå ensam längre när jag behöver ert stöd mer än nånsin.
♥
Det finns ingenting och hämta längre och energin vi ger varandra är bara tröttsamt.
Det känns stelt när man ses, det känns lite som ingen vet vad man ska prata om och sen rinner det ut i sanden tills det tas upp igen.
Ingen vill bli sviken igen så därför är det väl lika bra att gå skilda vägar?
Jag vill inte ge upp, vill inte låta det ta slut och försvinna men till slut finns det inga andra val eller vägar.
Jag orkar inte stå ensam längre när jag behöver ert stöd mer än nånsin.
♥
Ett stort svek
Jag förstår inte riktigt.
Jag orkar inte förstå, kanske har det varit mest lögner?
Jag tror mest att det är lögner och svek, hur ska jag nånsin få reda på det?
Vill jag få reda på det?
Jag vet varken in eller ut längre, vet inte vem jag kan lita eller tro på.
♥
Jag orkar inte förstå, kanske har det varit mest lögner?
Jag tror mest att det är lögner och svek, hur ska jag nånsin få reda på det?
Vill jag få reda på det?
Jag vet varken in eller ut längre, vet inte vem jag kan lita eller tro på.
♥
Det står stilla just nu
Dessa svackor.
Jag orkar inte le, inte svara i telefon, inte prata med nån, knappt gå upp ur sängen!
Vill inte vara här, vill inte ha vardag, vill inte må dåligt när jag egentligen inte gör det...
Tänker för mycket på allt, på framtiden, på det som varit, på det som kommer, på allt, och till slut får hjärnan för mkt o arbeta med och det liksom rinner över!!
Jag orkar liksom ingenting, kroppen vill men huvudet hänger liksom inte med.
Det brukar bli bättre på några dagar, det vet jag men när det väl händer känns det verkligen skit!
Förlåt till alla som hör av sig men jag orkar inte just nu.
♥
Student 2008!
2 år, 2 jäkla år! Vart tog dom åren vägen?
Känns helt sjukt att det gått så fort och imorn är det dags igen.
Jag blir en aning avis, jag vill göra om det igen, hela dagen o kvällen gick för fort, denna dag har man längtat efter, planera länge och sen bara poff, över!!
Så jäkla sjukt, en helt sjuk känsla när man aldrig mera ska tillbaka, man är fri och överlycklig.
Går inte o beskriva dagen i ord, helt galet.
Studenten var en av dom bästa upplevelserna i mitt liv.
Så till alla som tar den imorn, rocka på o njut av dagen, grattis :)
5/6-2008
♥
Mcfusk och Co.
Jag är less, så förbannat less.
Sen Donken dokumentären visades på tv så är jag bara förbannad, det är liksom som det är mitt fel att den visades, att det är jag som måste försvara mig osv, jag förstår inte varför alla ska ha så mkt fördomar mot Donken. Det är ett bra företag, kanske sveriges största arbetsgivare för ungdomar, en plats för att trivas, att möta människor med olika bakrunder, möta folk från alla världens hörn och servera god och fräsch mat, det är ju det vi står för!!
Sen tkr jag mest att dokumentären visar allt från ett helt annat håll, dom intervjuar bittra människor och klipper och vrider på allting, sjklart ska man inte behöva jobba när man är sjuk eller sälja gammal mat, det förstår ju vem som helst, bara för att vissa Donken restauranger har åkt dit på detta, att man märker om mm betyder inte att alla Donken gör det och det tkr jag är viktigt att man tar upp, nu har liksom alla fått sig en uppfattning och för dom flesta blir det;
Nej aldrig mer Donken, och jag tycker det är tråkigt att tv har gett folk den uppfattningen.
Tycker det är tråkigt och dåligt att man vrider och vänder, använder ord som att man jobbar gratis, fifflar med stämplingar, märker om mat, listan kan göras lång, det är tråkigt att vi som jobbar där ska få ta så mkt skit bara för att tv gör en dokumentär som snevrider allt.
Finns inte ord till hur irriterad jag är på folk som liksom tror sig veta hur företaget fungerar.
McDonalds är en bra plats, ett bra första jobb och med får man otroligt mkt erfarenhet, man växer lite som människa, man tål stress och man är en person som ställer upp och kan jobba i team.
Man blir som en familj på bygget och man kommer nära varandra, jag älskar alla mina medarbetare och jag tycker det är jättetråkigt att den delen inte visas och uppskattas mer, det finns så mkt bra saker med Donken än det som tv valde o visa.
Sen Donken dokumentären visades på tv så är jag bara förbannad, det är liksom som det är mitt fel att den visades, att det är jag som måste försvara mig osv, jag förstår inte varför alla ska ha så mkt fördomar mot Donken. Det är ett bra företag, kanske sveriges största arbetsgivare för ungdomar, en plats för att trivas, att möta människor med olika bakrunder, möta folk från alla världens hörn och servera god och fräsch mat, det är ju det vi står för!!
Sen tkr jag mest att dokumentären visar allt från ett helt annat håll, dom intervjuar bittra människor och klipper och vrider på allting, sjklart ska man inte behöva jobba när man är sjuk eller sälja gammal mat, det förstår ju vem som helst, bara för att vissa Donken restauranger har åkt dit på detta, att man märker om mm betyder inte att alla Donken gör det och det tkr jag är viktigt att man tar upp, nu har liksom alla fått sig en uppfattning och för dom flesta blir det;
Nej aldrig mer Donken, och jag tycker det är tråkigt att tv har gett folk den uppfattningen.
Tycker det är tråkigt och dåligt att man vrider och vänder, använder ord som att man jobbar gratis, fifflar med stämplingar, märker om mat, listan kan göras lång, det är tråkigt att vi som jobbar där ska få ta så mkt skit bara för att tv gör en dokumentär som snevrider allt.
Finns inte ord till hur irriterad jag är på folk som liksom tror sig veta hur företaget fungerar.
McDonalds är en bra plats, ett bra första jobb och med får man otroligt mkt erfarenhet, man växer lite som människa, man tål stress och man är en person som ställer upp och kan jobba i team.
Man blir som en familj på bygget och man kommer nära varandra, jag älskar alla mina medarbetare och jag tycker det är jättetråkigt att den delen inte visas och uppskattas mer, det finns så mkt bra saker med Donken än det som tv valde o visa.
♥
Underbara tisdag
En sommardag i all ära.
Barfota, blottade ben och jordgubbar i oändlighet.
Kyliga vindar och varma filtar, kärlek och lycka.
Ömhet och hemligheter, åtrå och explosion.
♥
Barfota, blottade ben och jordgubbar i oändlighet.
Kyliga vindar och varma filtar, kärlek och lycka.
Ömhet och hemligheter, åtrå och explosion.
♥
En av dom bästa dagarna
Idag har det varit en såndär dag då;
hjärtat slagit dubbelslag, då nervositeten har tagit över kroppen
där svettningarna har boat in sig, där glädjen har flyttat in.
En helt perfekt dag o det är jag o världens bästa F värda!!
♥
hjärtat slagit dubbelslag, då nervositeten har tagit över kroppen
där svettningarna har boat in sig, där glädjen har flyttat in.
En helt perfekt dag o det är jag o världens bästa F värda!!
♥
När tiden stannar
Kaos i skallen
Kaos i kroppen
Totalt jävla kaos överallt.
♥
Kaos i kroppen
Totalt jävla kaos överallt.
♥
Fysjutton
Att vara illamående 24 timmar om dygnet är inte o leka med, kroppen sänkts till botten och jag känner mig helt tömd, äter och dricker men lika fort så kommer det upp
Nu är det fan inte okej.
Det är inte kul att behöva va rädd för o gå ut, åka bil ska vi inte ens tala om, åksjuka.nu
Att isolera sig hemma är inte spännande, vågar ju inte göra nått längre
Känns som man är fast i sin egen kropp, humöret och hälsan bestämmer och jag kan bara glida med, kan inte göra ett skit, jag får finna mig i det och se glad ut, hur hemskt det än är!!!
♥
Varför vart det så fel?
Ibland undrar jag verkligen om allt man gör är rätt.
Tog jag rätt beslut, gick jag rätt väg, sa jag rätt ord, det finns inget facit och inget svar, det kommer aldrig att finnas svar på såna frågor, det är bara att göra det som faller en in just den tiden.
Kanske lyckas man, kanske får man ångra sig, vad vet jag.
Det är mycket som snurrar i skallen just nu, mycket som ska göras och hinnas med, och mitt i allt glömmer jag bort mig själv som människa, jag faller ifrån och tappar allt som har mening.
Vissa glider ifrån mig och vissa öppnar sig, vänskap bleknar och faller bort, för att till slut inte finnas alls, det gör ont, innerst inne är jag tömd, orolig och rädd, rädd för att bli ensam, rädd för att blekna bort själv, för att längre inte finnas för nån, sen jag börja plugga hade det blivit en annan värld, en värld som jag inte trodde skulla öppna sig nu, jag skulle ju få mera frihet men det vart nästan tvärtom, vart tog alla chanser och livet vägen?
Valde jag fel?
Jag vill inte tappa er som finns nära mitt hjärta, jag vill inte förlora er som betyder mest och jag vill inte förlora mig själv i nått jag inte ens har valt.
Just nu behöver jag er som mest!!
♥
Tog jag rätt beslut, gick jag rätt väg, sa jag rätt ord, det finns inget facit och inget svar, det kommer aldrig att finnas svar på såna frågor, det är bara att göra det som faller en in just den tiden.
Kanske lyckas man, kanske får man ångra sig, vad vet jag.
Det är mycket som snurrar i skallen just nu, mycket som ska göras och hinnas med, och mitt i allt glömmer jag bort mig själv som människa, jag faller ifrån och tappar allt som har mening.
Vissa glider ifrån mig och vissa öppnar sig, vänskap bleknar och faller bort, för att till slut inte finnas alls, det gör ont, innerst inne är jag tömd, orolig och rädd, rädd för att bli ensam, rädd för att blekna bort själv, för att längre inte finnas för nån, sen jag börja plugga hade det blivit en annan värld, en värld som jag inte trodde skulla öppna sig nu, jag skulle ju få mera frihet men det vart nästan tvärtom, vart tog alla chanser och livet vägen?
Valde jag fel?
Jag vill inte tappa er som finns nära mitt hjärta, jag vill inte förlora er som betyder mest och jag vill inte förlora mig själv i nått jag inte ens har valt.
Just nu behöver jag er som mest!!
♥
Förlovning.
På söndag är det exakt ett år sedan
Hur kan tiden gå så fort?
Vart tog året vägen?
Ett underbart år, ett år där det hänt väldigt mycket, vi har upplevt både glädje och sorg, smärta och lycka
Ett år som man kan sumera som ett av dom bästa, kanske i mitt liv
Ett år som jag har fått dela med världens bästa kille, man, sambo, vän, jag kan hålla på i evighet
På söndag sa vi fira, fira att detta år har gått som vi har velat, vi ska fira ett fantastiskt år som förlovade
Jag vet att det kommer bli många fina år tillsammans
Jag älskar dig Fredrik, idag, imorgon, förevigt.
Hur kan tiden gå så fort?
Vart tog året vägen?
Ett underbart år, ett år där det hänt väldigt mycket, vi har upplevt både glädje och sorg, smärta och lycka
Ett år som man kan sumera som ett av dom bästa, kanske i mitt liv
Ett år som jag har fått dela med världens bästa kille, man, sambo, vän, jag kan hålla på i evighet
På söndag sa vi fira, fira att detta år har gått som vi har velat, vi ska fira ett fantastiskt år som förlovade
Jag vet att det kommer bli många fina år tillsammans
Jag älskar dig Fredrik, idag, imorgon, förevigt.
♥
Dagens känsla
Glädjerus
♥
Du o jag mot allt
En gång i tiden för inte allt för länge sen hade jag en underbar kompis.
Vi umgicks jämt under en tid, vi hade kul, då menar jag kul med stort K, vi kunde prata om allt utan att skämmas, jag tror du kände mig mer än jag själv.
Vi gjorde det mesta ihop, vi hade hade alltid kul, oavsett vad vi gjorde, vi kunde sitta o prata i timmar utan o tröttna, vi kunde skratta i timmar åt allt o inget, vi fick skratt tårar och ont i magen av allt skratt.
Vi hade det bäst.
Jag litade på dig till 110 o jag tror du gjorde det samma mot mig, jag kunde berätta allt för dig och du gjorde det tillbaka, vi hade våra hemligheter och våra små sätt att prata, vi hade nått underbart.
Tiderna förändrades och även vi, vi gled isär, vi kämpade men nått gick snett, kanske mina val, kanske dina, kanske bådas ihop, det spelar ingen roll, det vart som det vart iallafall o idag pratar vi inte ens med varandra och jag tycker det känns så jäkla tråkigt, eller tråkigt är inte det rätta ordet heller, mer, förjävligt kanske.
Vi har gått igenom mkt tsm, vi vart starkare för varje gång nått hände men till slut så fanns det ingenting o hämta, det fanns ingenting att kämpa för, det fanns helt enkelt ingenting.
Kanske var vi för lika, envisa, och kämpade så mycket att det helt enkelt rann över. Att det inte gick o rädda
Jag vet inte, jag kommer inte ta reda på det och jag kommer inte grubbla över varför
En sak är säker, oavsett om vi kommer mötas igen eller inte så kommer denna underbara goa tjej alltid ha en plats i mitt hjärta, hon var min andre hälft, hon var som min syster.
Hon och jag, formade ett vi som var oslagbara, vi mot världen, det kändes så ett tag, det kändes som att allt kunde hända men inte mot oss, vi skulle ju alltid hålla ihop, vi skulle ju alltid finnas för varandra, våran bubbla skulle aldrig spricka!!!
Tills en dag då vi bestämde att Nej nu får det vara nog.
När vi bestämde det så lättade mkt från mitt hjärta men samtidigt så dog nått i mitt hjärta, jag vet inte hur framtiden kommer bli men jag hoppas att nån gång kanske vi kan ses igen.
Det va ju ändå vi mot världen!!
♥
Vi umgicks jämt under en tid, vi hade kul, då menar jag kul med stort K, vi kunde prata om allt utan att skämmas, jag tror du kände mig mer än jag själv.
Vi gjorde det mesta ihop, vi hade hade alltid kul, oavsett vad vi gjorde, vi kunde sitta o prata i timmar utan o tröttna, vi kunde skratta i timmar åt allt o inget, vi fick skratt tårar och ont i magen av allt skratt.
Vi hade det bäst.
Jag litade på dig till 110 o jag tror du gjorde det samma mot mig, jag kunde berätta allt för dig och du gjorde det tillbaka, vi hade våra hemligheter och våra små sätt att prata, vi hade nått underbart.
Tiderna förändrades och även vi, vi gled isär, vi kämpade men nått gick snett, kanske mina val, kanske dina, kanske bådas ihop, det spelar ingen roll, det vart som det vart iallafall o idag pratar vi inte ens med varandra och jag tycker det känns så jäkla tråkigt, eller tråkigt är inte det rätta ordet heller, mer, förjävligt kanske.
Vi har gått igenom mkt tsm, vi vart starkare för varje gång nått hände men till slut så fanns det ingenting o hämta, det fanns ingenting att kämpa för, det fanns helt enkelt ingenting.
Kanske var vi för lika, envisa, och kämpade så mycket att det helt enkelt rann över. Att det inte gick o rädda
Jag vet inte, jag kommer inte ta reda på det och jag kommer inte grubbla över varför
En sak är säker, oavsett om vi kommer mötas igen eller inte så kommer denna underbara goa tjej alltid ha en plats i mitt hjärta, hon var min andre hälft, hon var som min syster.
Hon och jag, formade ett vi som var oslagbara, vi mot världen, det kändes så ett tag, det kändes som att allt kunde hända men inte mot oss, vi skulle ju alltid hålla ihop, vi skulle ju alltid finnas för varandra, våran bubbla skulle aldrig spricka!!!
Tills en dag då vi bestämde att Nej nu får det vara nog.
När vi bestämde det så lättade mkt från mitt hjärta men samtidigt så dog nått i mitt hjärta, jag vet inte hur framtiden kommer bli men jag hoppas att nån gång kanske vi kan ses igen.
Det va ju ändå vi mot världen!!
♥
?
Det blir aldrig som man tänkt sig
Jag vet inte hur länge jag ska stå ut, hur mycket jag ska behöva ta
Tycker det räcker nu, en sak är säker, jag orkar inte längre!
♥
Jag vet inte hur länge jag ska stå ut, hur mycket jag ska behöva ta
Tycker det räcker nu, en sak är säker, jag orkar inte längre!
♥
Gör jag rätt, hur ska jag veta?
Noll motivation till nånting.
Orkeslös och totalt blank, hopplöst och långt borta.
Jag ser varken hopp eller ljus just nu, jag känner mig inte glad eller lessen, kanske mer uppgiven?
Kanske har jag gett upp allt vad framtiden innebär, kanske inte.
Livet går segt och varja dag har blivit en kamp, en kamp om jag ska orka stiga ur sängen eller inte, ska jag ligga kvar?
Ligga o tänka, tankar som gör mig tokig och galen, eller ska jag göra nå vettig utav denna dag?
Solen skiner och fåglarna kvittrar, jag drar täcket över huvet och hoppas att dagen försvinner, fort.
♥
Orkeslös och totalt blank, hopplöst och långt borta.
Jag ser varken hopp eller ljus just nu, jag känner mig inte glad eller lessen, kanske mer uppgiven?
Kanske har jag gett upp allt vad framtiden innebär, kanske inte.
Livet går segt och varja dag har blivit en kamp, en kamp om jag ska orka stiga ur sängen eller inte, ska jag ligga kvar?
Ligga o tänka, tankar som gör mig tokig och galen, eller ska jag göra nå vettig utav denna dag?
Solen skiner och fåglarna kvittrar, jag drar täcket över huvet och hoppas att dagen försvinner, fort.
♥
En blandad kompott
Jag har ont i magen, mår illa och är trött.
Menskropp fast utan mensen, varför ska kroppen bestämma allt?
Vakna pigg o glad kl 8, som jag alltid gör nu förtiden, varför då, undrar jag, hur kommer det sig?
Kl 8? Vad ska jag göra uppe då?
Eftersom kroppen inte mår bra så fick det bli en promenad, det är inte vår ute idag, lite sådär lagom kyligt men går man så svettas man, kan det inte bara va lagom nångång.
Tankar och funderingar om framtiden, jag vill så mycket så allt kör ihop sig, jag vet inte i vilken ordning jag ska göra allt, jag antar att ordningen kommer lösa sig allt eftersom men just nu känns allt som en stor röra av kaos i skallen bara...
Kaos blandat med förhoppning och glädje, och en smula rädsla
Jag hoppas ordningen löser sig, för jag vill sågärna allting o gärna på en o samma gång
Inte mig emot men det ska ju klicka i livet också
♥
Menskropp fast utan mensen, varför ska kroppen bestämma allt?
Vakna pigg o glad kl 8, som jag alltid gör nu förtiden, varför då, undrar jag, hur kommer det sig?
Kl 8? Vad ska jag göra uppe då?
Eftersom kroppen inte mår bra så fick det bli en promenad, det är inte vår ute idag, lite sådär lagom kyligt men går man så svettas man, kan det inte bara va lagom nångång.
Tankar och funderingar om framtiden, jag vill så mycket så allt kör ihop sig, jag vet inte i vilken ordning jag ska göra allt, jag antar att ordningen kommer lösa sig allt eftersom men just nu känns allt som en stor röra av kaos i skallen bara...
Kaos blandat med förhoppning och glädje, och en smula rädsla
Jag hoppas ordningen löser sig, för jag vill sågärna allting o gärna på en o samma gång
Inte mig emot men det ska ju klicka i livet också
♥