Alltså..

Jag har aldrig förstått mig på det här med att skryta. Varför gör man det? För att visa nått? Men vad? För att vara nån? Vem? Eller varför gör man det?

Alla skryter mer eller mindre och ibland får man det men när det är så uppenbart så blir jag bara irriterad. Det beror helt på i vilket sammanhang man gör det i.. För att vara bättre än andra?

Men såklart så får man, jag gör det ibland jag med men det finns en gräns. Jag gör det inte varje dag om alla saker jag gör.. Jag pratar sällan om pengar med vänner & bekanta. Varför är just pengar ett sånt intressant ämne att skryta om? Det finns alltid folk som tjänar mer än mig men det kan jag ju inte gå och må dåligt över! Så är det.

Jag eller vi, vi klarar oss bra på det vi får in och jag är nöjd med det, jag behöver inte bekräfta mig med varken pengar eller saker.. Herregud!!

Jag ogillar skryt som handlar om pengar.

Att man ska skryta högt & tydligt med vad man tex tjänar, jag är inte ett dugg intresserad av vad någon människa i världen tjänar. Varför skulle jag det? Vad gynnar det mig? Skulle jag mot förmodan vara det så frågar jag själv, är jag intresserad av vad din bil, telefon, soffa kostade, ja då frågar jag, det vill jag liksom inte bara få uppkört i ansiktet. "Köpt ny soffa, den kosta..." Eeh jaha?

Så snälla.
Jag är inte intresserad om jag inte frågar, blir bara pinsamt..

Tack & hej!

<3

Det är tragiskt..
Pinsamt..

Jag förstår mig inte på vissa saker eller människor. Jag menar inte att man ska älska alla, det gör inte jag heller men vafan, det här är bara löjligt..

En gång i tiden så var släkten ganska så "nära", vi sågs i alla fall mer än idag, idag kan vissa inte ens hejja! Galet.
En gång i tiden så var det så annorlunda mot var det är idag.
En gång i tiden var det faktisk bra.
Vi hade kul, vi hjälpte varandra.
Fanns för varandra. Lekte & allt va bra.

Sen hände nått!

Folk gick bort.
Släkten splittrades.
Vissa tog avstånd helt.
Förstår fortfarande inte varför. Finns inte ens nån logisk förklaring!

Så mycket man har försökt, ringt, mailat, skickat kort (ja på den tiden man inte ägde en mobil) men får bara falska svar, falska förhoppningar! Sjukt.
Planerade men allt rann ut i sanden.
"Vi måste ses" vart standard.

Att idag gå förbi varandra men inte kunna säga hej, titta bort, titta ner! Springa förbi, löjligt är ordet. Att råka stöta på varandra men inte låtsas om som att man känner varann. Gömma sig i affären när man går förbi, låtsas prata i telefon eller byta kassakö för att inte behöva prata!! Vad är problemet??

Så barnsligt. Och som sagt, det finns inte ens en förklaring eller svar på frågan varför, jag förstår ärligt talat inte.

Det är pinsamt att dom sen kan prata med min man, va trevliga mot honom & be han hälsa till mig varför?? Prata på som inget har hänt. Herregud.

Alla har väl nånting i släkten som inte är bra men det här? Nej jag förstår inte.

Ett enkelt hej är väl inte så svårt?
Jag är bara så fruktansvärt less, besviken och arg. Att sen inte ens kunna ta sig i kragen och skärpa till sig, att komma på begravningar eller ens skick kort eller blommor, jag skulle ångra mig så otroligt om det hade varit jag. Att inte ens kunna prata eller umgås med mormor, vad har hon gjort dig? Världens snällaste människa... Men men alla har ett val, även om jag inte förstår ditt.

Jaja, kan man inte heja eller prata så behöver man inte heller var "vänner" på FB. Sådeså.

Äsch, orka. Blir bara så besviken.

<3

Så var det dags igen.
Jaja det va ju ändå 6 mån sen....
Suck!

Igår kom UVI tillbaka, så skönt.
Underbart att kissa taggtråd, ganska skönt att det brinner när man kissar. Ljuvligt att springa på toa ca 10 ggr på en halvtimme & man grinar varje gång.

FYFAN säger jag bara.
Ringde läkaren & fick recept direkt, hur då undrar ni, man måste väl lämna prov & ditten & datten? Nejdå. Eftersom jag på nå konstigt vis (som man inte kan förklara) får UVI kanske 5-7 ggr per år så vet jag vid det här laget hur det känns innan det bryter ut till ett helvete. När det var som värst, fick jag det kanske 2,3 ggr i månaden. Mys!

Träffade sedan en helt underbar läkare som tog mig på allvar & sa: Såhär kan du inte leva! Och jag fick ta massa prover, gjorde undersökningar mm men som vanligt "allt är normalt" men nu har jag nästan alltid medicinen hemma, för det slår till på 2 röda!! Han förstod mig verkligen & gav mig stöd, tips & råd.

Ändå som envisas den med att komma tillbaka med jämna mellanrum, inte alls som förut & hade jag inte träffade denna läkare så hade jag varit fan förlamad där nere haha, känns nästan så..

Så nu kör vi medicin 1 vecka!
Tjolahopp.

<3

Jag blir galen snart..

Den här lägenheten vi bor i nu, nej usch va jag har ledsnat på den, trång, liten, dyr och jag känner bara illamående över den, dessutom bor vi i en lägenhet med förhöjt radonvärde..

Jag vill FLYTTA nu.

Vi har kollat på lägenheter och hus, vissa har varit kanon och perfekta men då har det gått till andra eller så har hyran varit på tok för hög. Hittade en jättefin mitt i stan.. Mm 9500:- Kändes sådär, hade inte varit nå problem om båda hade jobbat men nu, nej finns inte ens på kartan. Jag är less på denna lägenhet, jag vill ut, helst igår redan!

Så vad ska man göra då?
Varken HSB eller EHB har nånting, eller jo men då ligger vi på typ plats 67, inte ens idé & söka boendet.

Jag hoppas verkligen vårt drömställe dyker upp snart, antingen köpa hus eller hyra ett, eller hitta en jättefin lägenhet som passar perfekt. Jag hoppas innerligt att det händer snart, för annars blir jag tokig, vill packa & flytta NU!!!

Jag håller tummarna!!

<3

För 3 veckor sen var jag ner hos mödravården eller va det heter, pratade & fixade preventivmedel mm. När jag ändå var där så tog vi ett cellprov.

När får jag svar?
Ca 3 veckor tar det!

Men ååh, vadå, ska jag gå & fundera på svaret i 3 långa veckor? Nervös. Tankar som kommit & gått, tänk om det visar nån förändring?? Dödsdomen...

Jag hade liksom förträngt brevet & idag fick jag ett från UAS. Med svettiga händer och ett hjärta som slog i ca 1203848 slag/min så öppnade jag kuvertet med mitt svar. Dödsdomen!

<3

Jag är så lyckligt lottad!

Jag har mannen i mitt liv, som jag vill bli gammal med, som jag vill leva resten av mitt liv med! Enorm kärlek till honom!
Jag älskar dig mer & mer för varje dag.

Jag har två, tänk, två underbara barn, två helt fantastiska små skruttar. Som ger mig så enormt med kärlek & värme varje dag, varje leende, varje "mamma" som Saga skriker, ger mitt hjärta sån otrolig värme & kärlek. Varje puss, varje kram visar nått så mkt mer än ord kan beskriva. Herregud vad jag älskar er. Mina underbara finaste barn.

Det är med lycka, värme, tårar och trygghet som jag skriver detta! Jag älskar att se mina små skina upp när deras pappa kommer hem, jag älskar att Saga är så kramig & pussig. Jag älskar att Lucas alltid vaknar med ett leende på läpparna! Jag älskar att dom två är just mina!! Underbara känsla.

Kan liksom inte sluta le.

<3

Det som räknas är att jag har min familj.
Det som betyder nått är dom!
Hur skulle jag kunna leva utan dom?
Vad skulle jag leva för?
Nej, just det.

Min familj betyder allt!

Jag är så otroligt glad över att min man har ett bra, fast jobb, inga kvällar eller helger, bra tider. Jag är så otroligt glad över att jag kan vara hemma med våra små, att det funkar, att vi har råd. Jag är så otroligt tacksam & glad över att ha mina små hemma, så snälla ni, sluta tjata om frågan "när ska Saga in på dagis då?" men hallå, hon ska vara hemma så länge som vi bara kan, så länge som Lucas är hemma. Hon får träffa andra barn genom vänner & öppna fsk! Ska inte ens behöva försvara mig om det men folk har så mkt åsikter.

Ja idag är jag lite irriterad på allt.
Vädret, människors kommentarer om allt, febern som kommit & tatt över & fan och hans moster..

Så förbannat less på fasaden som alla ska ha utåt men sen är det ingen jävel som bryr sig eller förstår! Nej, idag är ingen bra dag på det planet, jag är riktigt besviken på hur vissa människor beter sig, hur vissa människor är!!

Allt är inte som det verkar.

<3

Vet inte hur jag ska formulera mig!
Men jag hatar när folk bara bryr sig om vad dom själva får ut av vissa saker..

Hur ska jag förklara?

Men typ, jag säger en sak, den saken är inte så viktig, det är mer viktigt att det man sagt innan verkligen händer. Men jaha, det funkar inte alltid kanske? Jag hatar att folk som varken har förhållanden eller barn förstår PRECIS hur det är, mm visst! Hatar även när folk utan barn ska klaga, förklara & ge råd, klaga på att man kanske inte hinner allt man vill, förklara hur man ska göra saker eller ge råd på vad/hur man gör. Men hallå?? Suck.

Känns väl inte riktigt som att det är på djupet, jag säger att mina barn är sjuka & tussliga men ingen bryr sig egentligen, eller? Ja det är svårt.

Så innan du säger nånting. Försök att förstå, respektera och ska du komma med spydiga kommentarer så säg ingenting alla istället! Tack.

<3

Måste bara berätta vad som hänt idag.

Jag träffade en klok kvinna idag, som har fått mig på helt andra tankar! Det är så sjukt va hon påverkade mig, på ett positivt sätt alltså! Galet bra!

Hon berättade en massa saker som jag hört förut men denna gång tog jag åt mig på ett annat sätt! Jag känner mig gladare, piggare och positivare inför framtiden & morgondagen!
Hon berättade för mig att aldrig ta nånting för givet, inte klaga, sluta lägga energi på skitsaker. Hon fick mig att inse att sluta lägga energi på fel saker. Att ta vara på tiden med nära & kära.

Att vara glad, le mot folk, vakna med positiva tankar och strunta i vad andra tycker om det. Att börja tänka på hur andra ser en, bara det fick mig på andra tankar, hur uppfattar andra mig??

Hon hade en sån mäktig påverkan .
Hon visste vad hon pratade om.

Kanske låter konstigt men jag känner mig så glad, har en härlig känsla i magen och jag känner mig lycklig.
Men jag har ju det livet jag alltid velat ha, jag har världen bästa barn & världens finaste man. Då kan jag inte vara annat än glad & lycklig.

Det låter kanske lite väl, lite för mkt, det kanske låter konstigt men hon fick verkligen mig att inse att lev livet utan sura miner & moment att irritera sig på. Hon gjorde min dag & har förändrar min framtid till det positiva.

Le mot välden & världen ler mot dig!
Tack du. Det här behövde jag.

<3

Tänk va mycket man kan förändra genom prat, prat, prat, planering, vilja och förändringar!!
Nu kör vi på som aldrig förr, nu ska det förändras massor & jag hoppas stenhårt på detta.

Lägger i en högre växel och kör vidare, det ska bli bra!!! <3

Ibland önskar jag att jag kunde stänga igen ögonen hårt, pressa bort tårarna som rinner, öppna ögonen och inse att det var en mardröm!!

Jag vill inte vara med, jag vill att du nyper mig i armen så att jag vaknar.. Vaknar & inser att det är just en dålig dröm!!

När man har stängt & öppnat ögonen och fortfarande är kvar i verkligheten så faller allt, fasaden sprängs, murarna rasar och där står jag själv. Tom, ensam och rädd. Hur blev det såhär?
<3

Åhhhh, vilken sämst dag!! Kan inte sätta fingret på varför men det har bara varit det, seg, tråkig & ja dålig, och vad händer då? Jo alla tankar kommer smygandes. Men idag sa jag stopp, idag sa jag nej, nej till att må dåligt av ingen anledning egentligen! Nej till dålig energi. Ett stort nej till människor som bara snor energi av mig, som aldrig kan vara ett stöd, som aldrig kan känna följde för mig! Stopp till er. Nej till er. Ska sluta lägga energi på helt fel saker, är ju bara jag som drabbas av det, på fel sätt. Sluta umgås med människor som inte förstår, som inte hjälper, som snor energin av mig, så ska det inte vara! Så idag har varit en dålig dag! Tur att jag har mina underbara barn som finns där, alltid, som ger mig energi dygnet runt, som ger mig massor av ork, kärlek & lycka!! Som ger mig värme i hjärtat och som ger mig allt. Tur att jag har min man som alltid stöttar & peppar, som ger mig trygghet, närhet & kärlek. Har jag er, då har jag allt <3

Klump i magen, tårar som bränner bakom ögonen men som inte vill titta fram! Så mycket tankar & funderingar som snutar omkring! Så trots ett härligt väder, glada, goa, pigga barn så kan jag inte känna mig mer än tom & ensam. Jag hatar den känslan, jag hatar den känslan när jag vet att jag har allt det jag nånsin önskat! Varför blir det så? Vill bara ha en famn nära att krypa upp i, ha nån som håller om mig och som inte behöver prata när tårarna rinner. Nån som peppar mig och nån som säger allt det där jag vill höra!!! Nej, dagen måste väl komma igång trots en sömnlös natt o energilös kropp. <3

Här sitter jag och stortjuter & tårarna sprutar i takt med att näsan rinner. Okej, lite överdrivet men inte långt ifrån!!
Sitter och läser om en tjej som fått sin son, 3 månader för tidigt! Och denna lilla kille kämpar nu för sitt liv..

Det är syrgas, det är sond, höjda nivåer, outvecklande lungor, oro, rädsla, slangar, tårar, kan inte ens tänka mig att vara i den sittsen, att alltid vara som en hök, inte kunna slappna av och njuta av det som ska vara den bästa tiden i ens liv. Att inte få hålla sitt barn nära, att inte få mata, byta blöja, mysa eller pussa.
Inte ens läkarna vet om han kommer klara sig, just nu, idag ser allt bra ut men det vänder fort och ett bakslag kan komma redan i natt. Vilken stress. Hon vill inte ens åka hem, hon vill inte se hans tomma färdiga rum som bara väntar på honom, usch, jag ryser i hela kroppen och blir så oerhört ledsen.

Usch, det känns så hemskt att läsa om, mitt mammahjärta grinar och värker, ingen ska få vara med om detta tkr jag, man ska inte behöva se sitt barn så, man ska få njuta inte oroa sig. Men mamman är stark, hon gör allt för sin son och hon ger inte upp hoppet, även om hennes hjärta är i tusen bitar så skriver hon hoppfullt och ljust om framtiden och det måste man nog göra, man måste hoppas och tro. Jag gör det, för dom. Jag tror han är en riktig kämpe som kommer klara detta! <3

Jag ska aldrig mer klaga på sömnlösa nätter och trötthet! Jag är så oerhört glad över att ha två friska, glad och pigga barn, man tänker aldrig på att det inte är en självklarhet för alla! Alla går inte sina 9 månader och sen får hem & njuta! Nej vissa bebisar vill helt enkelt ut förtidigt..

Jag fortsätter att läsa bloggen och jag hoppas att dom snart får slippa slangar och allt vad han har, att han blir stark nog att andas själv, att mamma & pappa snart får pussa på sin son, hålla honom och sen får åka hem alla 3.

Många styrkekramar skickar jag till er.

<3

Herregud vad vädret kan göra en glad!
Idag mår jag bra, jag är lycklig, jag är kär, jag är frisk, jag känner ett enormt glädjerus i kroppen, känner mig pirrig och förväntansfull och jag känner ett stort lugn i kroppen!! Det är stort.

Inga måsten, ingen stress, ingenting!
Jag känner mig i balans med livet, jag känner mig glad, peppad och taggad för vad livet har att erbjuda, jag känner mig öppen för alla val och vägar, jag känner mig lycklig som får vara med om detta och det känns så jävla bra!!! Det var länge sen det kändes så här och nu när det gör det igen så ska jag ta vara på varje minut av det o njuta fullt ut.

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som får vara med om detta just nu, på rätt tid, på rätt sida om året och på rätt plan i livet, underbart och jag kan egentligen inte begära mera. Det är så här jag vill ha det, så här vill jag leva!!

Har jag min familj, då har jag allt!

<3

Onsdag..

Fint väder, underbar dotter, härlig dag.
Men jag känner mig så nere, så himla ledsen idag och jag kan inte få för det, tårarna rinner hej vilt och det går inte att stoppa! Jag vill inte vara ledsen när jag är själv med bus, det känns som hon förstår så mkt mer än vad man tror..

Men hur ska jag göra då?

Medans tårarna rinner så ler jag, jag skrattar åt Sagas tokigheter och hennes underbara leende när hon gör nått bus, hon kommer fram till mig med jämna mellanrum och vill ha en kram. Det värmer i mitt hjärta, värmer i kroppen och då börjar tårarna rinna ännu mera men då är det mer "kärleks" tårar för att jag älskar min fina dotter så enormt.

En jobbig dag, massor med tankar, känslor och hormoner som spökar, hua, det är så mkt man ska vara med om hela tiden och man ska hinna och vara så glad hela tiden, idag sprack min bubbla totalt!! Ingen bra dag alls.

<3

Jag vill skriva allt jag känner. Alla tankar som snurrar, jag vill skriva det hjärtat skriker men jag får inte till orden. Jag får inte till ett bra inlägg! Det finns så mkt samlat i huvudet och hjärtat som bara vill ut och försvinna men det går inte. Det försvinner inte hur mkt jag än slänger bort det, stänger dörren eller slänger nyckeln.. Det kommer tillbaka.

Jag känner mig rädd för framtiden, jag känner mig rädd att inte räcka till eller orka! Sent påtänkt men ju närmare vi kommer, desto mer jobbiga känslor bubblar upp till ytan, tankar och känslor jag inte ens visste fanns!

Samtidigt som detta sker så känner jag mig så stark och glad, därför blir detta så jobbigt, hur kan man känna sig svag/stark, stor/liten, ledsen/glad på samma gång? Jag förstår inte. Det bubblar så mkt inom kroppen, bubbel som bara vill ut och som vill försvinna men nej, det ger sig inte av!

Men nej, jag försöker att stänga, låsa och kasta nyckeln en gång för alla!! Jag är stark och jag ska klara detta.

<3

Vem är det som egentligen bestämmer allt? Hur allt ska vara? Hur allt är? Och hur allt ska bli? Bestämmer jag det själv eller är det redan bestämt och det är bara för mig att välja rätt beslut, rätt väg, ta rätt val! Hur ska jag veta?

Vore iofs ganska trist att veta allt i förväg också men vissa val gör mig galen, jag vill veta om det är rätt eller fel innan jag väljer, jag vill inte veta det efteråt, men tyvärr, vad gör man? Det är väl bara att bita ihop och köra på, oavsett rätt eller fel, man lär sig väl alltid nått på vägen.. Antar jag.

Nej jag vet inte, hjärnan spelar en ett spratt och jag vet inte om jag ska gillade eller inte, vet inte om jag bara ska köra på, inte stanna, inte tänka, inte känna och inte vända mig om, kan det bli bra? Vi får väl vänta och se, jag kan ju inte göra nånting åt det nu, innan iaf! Det funkar ju tydligen inte så..

Bit ihop, gå vidare, lyssna på magen.

<3

Nu har jag filat på ett inlägg en bra stund men det blir inte bra, får inte ut känslorna och tankarna till ord!!
Svårt när det finns så mkt som vill ut.

Nej, tömma dagens 4e maskin med tvätt, vart kommer all tvätt ifrån? Jag fattar inte.. Kanske får bus att sova en stund också!

<3