När små bli stor..

Fyfan!
Det bubblar så mkt känslor o tankar inom mig just nu! Jag är arg, ledsen, rädd, nervös, glad, orolig. Jag allt!!
Idag har jag för första gången lämnat mina småskruttar på dagis, själva!

Fyfan. Snart kommer tårarna. Känner mig som en hemsk mamma. Gå ifrån 2 gråtande och typ hysteriska barn. Alltså, nej, det bara vänder sig i magen när jag skriver detta. Fy.

Har aldrig fått så hårda, långa, varma kramar av min dotter.. Har aldrig fått en sån ledsen blick av min son. Usch, har s ont i magen. Tårarna bränner där bakom och magen gör ont. Jag vill inte. Jag vill ha dom hemma. Fast samtidigt så vet jag att det går över, dom behöver detta, kompisar, lek, bus, ja allt dagis erbjuder. Och det är bara 15 timmar vi pratar om, i veckan. Men fy.

Sitter kvar på dagis o inväntar hur det går. Första uppdateringen var så bra, dom leker, stökar & har kul. Skönt, lite av magontet släppte rejält. Men det är fortfarande jobbigt när dom är så fruktansvärt ledsna!

Ja. Mina tussar har blivit stora men dom är ändå så små. När hände det? Huja.
Usch. Trodde inte det skulle vara så här jobbigt. Mina älskade små.

Herrejösses vad jag älskar er.
Det går inte att i ord beskriva.
Ni är mitt allt. Mitt liv. Min luft.
Ni är det jag lever för.
Ni är det bästa jag har.
Mina ögonstenar. ❤

Ni ger mig glädje, energi. Kärlek.
Ni ger mig livet!!!!


Till er, från oss..

Tack till er som brytt er om våra tussar & frågat hur första dagen på dagis gick. Kanske är larvigt men det värmer i hjärtat att några i alla fall bryr sig på riktigt, frågar, peppar & stöttar. Att ni tänkt på oss, det är ju helt nytt för oss alla men samtidigt spännande & kul. Så tack :)


Kaos..

Överallt..


Mellan hopp & förtvivlan..

Natt.Tyst.Mörkt.
Djupa andetag.Blåst.Kallt.Ensam.Tårar.

Jag vet inte vart jag ska börja!
Det är natt, jag kan inte sova, kan jag inte sova så tänker jag, för mkt, på allt. När det händer så kommer tårarna också på besök. Och också magontet. Idag, nu, i natt är just en sån natt.

Sömnen är bortblåst, inte ens lite trött.
Jag vet inte vart jag annars ska få ur mig allt, det är så skönt att skriva av sig när man är ledsen, tycker jag... Att få se det från en annan vinkel, läsa, radera, skriva om, tänka till. Tänka mer..

Varför kan det inte bara få va lätt?
Enkelt? Raka spåret? Min väg?
Nej. Aldrig. Tydligen.

Bloggen är som en gammal vän, som alltid finns, ställer upp, lyssnar och typ, förstår. Som inte avbryter, inte ställer dumma frågor! Som bara är. Det känns så skönt att få skriva av sig här. Fast helst av allt skulle jag vilja skrika, högt, länge o mycket!! Skulle kanske hjälpa, lite!? Vad vet jag.

Osammanhängande kanske men skönt att få ord på allt, kanske inte har löst det men det känns bättre. Att orden få ta över för nu, att dom ändå betyder nånting!! Betyder för mig.

Ja texten innehåller allt, öppet, ett blottat hjärta. Ett hjärta som är både trasigt, lagat och helt. Ett hjärta med stygn. Med sorg, glädje, hopp och förtvivlan. Lycka, längtan, saknad och smärta. Djupt! Tomt. Fyllt, helt.

Jäkla tårar.tankar.och.stress.


6 år..

Tänk! Redan 6 år. Tiden går för fort!

Idag firar alltså jag & mannen vår årsdag, älskade finaste du. Min bästa vän, i vått och torrt. Min genom allt. Min bästa sida och min bättre hälft.

Du som får mitt hjärta att slå fortare.
Som får mig att må bra.
Värme & trygghet.
Du gör mig glad.
Du som givit mig de bästa i livet.
Oss. Barn. Vi. Kärleken.
Du är bäst!

Jag älskar dig så otroligt mycket.
Alltid.Vi.


Mycket och lite till..

Mycket ska man vara med om..

Ja, det händer så mkt just nu så inspirationen ligger på botten vad gäller bra inlägg. Så bloggen får vila en stund. Det är många svåra & jobbiga beslut att ta inför framtiden. Hårda besked och konstiga svar. Men vi klarar detta också. Just nu har vi tusen uppförsbackar att ta oss igenom innan vi kan andas ut (?)....

Kram till er alla som ändå kikar in.




Tungt hjärta..

Jag vet inte vart jag ska börja!
Det är så mkt tankar som tynger, magen är orolig & hjärtat svider. Allt är tungt.

Hur börjar man?
Vad säger man som inte sårar?
Hur går man vidare?

Är egentligen inte så farligt som det låter men de är inte mindre jobbigt för det. Sjukt. Helgen skulle ju vara bra, rolig o minnesvärd men vart mest bara pannkaka av allt. Humör som inte hölls uppe och tröttheten tog över. Sen sprack bubblan och det vart så fel.

Jobbigt i magen och hjärta.
Tungt i skallen.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen med allt, alla funderingar, alla tankar, alla frågor. Jag vet inte och just nu stänger jag in allt, på lager men det fylls snabbt.

Jag vet inte.
Ledsen. Arg. Förvirrad. Besviken.


Känslor, tårar, minnen & kärlek..

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag




Känslorna styr man inte över..

Fy.

Jag hatar att inte kunna sova, då blir det mest att jag sitter & tänker massor och allt blir så jobbigt. Ett känslomässigt kaos kan man säga. Ett stort sådant pågår just nu. Tänker så himla mkt på begravningen som ägde rum i fredags, så fint, så otroligt jobbig men ett fint sista hejdå.

Tårarna rann då, tårarna rinner nu och det går inte att stoppa dom heller. Det vill bara ut, alla känslor, tankar, funderingar o tårarna, allt. Jag kan inte se ett liv utan mina nära & kära, jag kan inte tänka mig att säga hejdå till någon som jag älskar så mycket att hjärtat spricker. Att aldrig mer få ses, att aldrig mer få en kram, ett leende, goda råd. Att ha er nära är ju självklart, det finns inget annat. Men tänk att livet ibland vill annorlunda, så orättvist! Så fel. Det är så ofattbart och tungt. Så galet.

Hua, allt vart verkligen bara så tung nu.
Jobbigt, jobbigt, jobbigt.

Ta vara på tiden med era nära & kära.
Lova mig det.


En sån da..

En fin fredag.

En minnesvärd dag. En ledsam dag.
En dag med tårar, sorg och smärta och mitt i allt detta så även lite skratt & leenden. En tung dag. En dag av saknad, kärlek, ilska och frågor. En dag med farväl. En riktigt fin men en fruktansvärt jobbig fredag. En dag med många tankar och minnen..

Livet är ibland så fruktansvärt orättvist.

Ofattbart. Märkligt. Jobbigt. Konstigt.

Jag tänker så himla mkt på er. Fina ni.
Ta hand om varandra nu. Lova mig de.


Aldrig mer..

Klumpen i magen bara växer.

Jag mår illa, jag vill inte.
Vill inte känna såhär, vill känna mig taggad o peppad, inte besviken och less. Jag vill känna glädje o att ha kul men det känns väldigt långt bort just nu. Inte vara "hon" utan jag vill känna mig som en i gänget. Men nej.

Hur ska jag göra?
Vad ska jag göra?
Fan så svårt det är med alla beslut.
Beslut som påverkar alla, speciellt mig.

Sist jag kände såhär så vart jag sjukskriven istället, jag gick hemma i 1.5 månad, orkeslös, trött, tömd, ledsen. Jag vill inte, aldrig, hamna där igen.

Tårarna rullar ner för kinden.
Ögonen svider och tankarna bråkar.

Ångest.
Klump i magen.
Tjock i halsen.
Tung i kroppen.
Tårar.
Besvikelse.


En ovanlig helg..

Det var länge sen jag jobbade helg.
Känns mest konstigt, tycker det känns som vardag hela tiden.. Tills mannen min påminner mig om att det faktiskt är helg. Hmpf. Jaja.

Jobb jobb och lite mer jobb.
11 dagar i rad. Hela nästa vecka är full.
Jag är redan trött, trött, trött! Så i helgen som kommer, då jäklar, då ska jag unna mig sömn, bubbelbad och mini-spa!

Går mellan två jobb just nu, känns sådär men vad gör man? Letar fortfarande jobb, söker, ringer och blir irriterad. Vad vill jag göra? Vad vill jag jobba med? Jag vet inte.. Svårt. Det ena jobbet trivs jag så himla bra med, kul att gå dit, en bra magkänsla. Andra jobbet, nja, dålig magkänslan. Inte kul, känns faktiskt väldigt tungt och jobbigt.

"Nånstans måste man börja"
Får jag mest höra. Visst men det här är löjligt, det här vill jag inte. Nej fy.

Iväg på jobb då.

Puss ❤


......

Spelar ingen roll längre..
Har jag min familj, då har jag allt!!
Då kommer jag långt o klarar mig bäst.

God natt!


Helvetäääää..

Varför varför varför??????
Kommer vi inte få svar på nu dock.

En riktig skitdag.
Försover mig lite halvt, springer till bilen, den vill inte alls. Nehe, springer hem, byter bil och sen iväg. Stressad, glömt matlådan, äsch, vem behöver mat? En kul dag på jobbet, tur det! Iväg på möte, stressad och tankarna på annat håll. Gasar på, blir stoppad. Det enda jag hinner tänka är, nu ryker kortet..

Blåsa, lämna körkort. Nervös. Sen.
BÖTER. Pusta ut, huvudvärk. Mer sen.
Glad, tur i oturen. Fattig.

Sämsta skitmånaden.
Dubbla hyror för flytt.
Böter. (Hög böter)
Min pizzaräjser är paj. Sämst. Dyrt! Suck.

Inte nog med det?
Neeeehääää.
En liten mysig UVI på det. Underbart.

Jag älskar mitt liv.


Blä..

Jahopp.

Det här med jobb. Jag har gått mina två första intro-dagar och idag blir det "första" dagen att jobba själv. Kommer gå bra det. Det värsta är att jag inte hittar överallt men det löser sig alltid.

Jag gillar jobbet och trivs MEN det jobbiga är att det är ju bara ett timvik. Allt va så bra när pappren skrevs, när lönen bestämdes och introt började.

Men sen då? Här ska jag nu sitta och vänta på jobb. På att timmar dyker upp, på att boka dagar. Ni hör ju själva. Det kommer inte funka i längden. Annat vore det om jag hade blivit garanterad typ 20 timmar/veckan eller så men inte ens det. I sommar väller tiderna in men kan inte vänta & kan inte bara sommarjobba. Så nu är jag tillbaka på ruta 1 känns det som. Inskriven på AMS, vi får väl ta det där ifrån...

Alla säger hela tiden att "det finns alltid jobb inom vården, det blir inte problem" Hm, nehej, vart finns jobben då? Nej, ska väl va glad att jag har nånting men känns samtidigt så trist, surt och jag är besviken. Jag vet att just timvik funkar såhär men hade ändå väntat mig fler timmar, dagar och pass!!!

Hej jobbdjungeln.
Så nu söker jag för fullt, igen.
JAG VILL HA ETT JOBB.

Puss ❤


Wahhaaa..

En lugn morgon..
En skön morgon, en stressfri morgon. Mannen fick lov att jobba idag, sämst! Vart ute sen 07, så får se hur länge det blir idag! Trist. Men är det halt och snöigt så är det.

Idag ska det handlas inför imorgon.
Städa, tvätta och göra ett snyggt hem.

Snart är vardagen tillbaka igen. Snart börjar jag jobba och mannen ska gå på pappa-ledighet. Va konstigt allt kommer kännas. Jag känner mig så redo att ge mig ut och jobba men inte alls redo att "lämna" barnen.. Jag vet att det kommer bli toppen och allt men det känns så jobbigt. Tänk om jag missar Lucas första steg och ord, ja det där man inte vill missa alls. Det känns tungt! Det gör mig så ledsen..

Men jag har två dagar kvar av min ledighet, så nu ska jag krama mina små lite extra & njuta av tiden, jag vet att när jag sen börjar jobba, då kommer jag saknar hemma-tiden massor.. Men först ska vi fira in det nya året. Mys.

Puss ❤


Året som gått..

Vi firade in 2012 med bästa vänner.
(Kör en favorit i repris i år) ❤

Saga tog sina första steg.
(Glädjetårar & stola föräldrar) ❤

Jag vart färdig undersköterska.
(SÅ jävla skönt!!!!!)

I maj föddes världens finaste kille.
(Vår finaste lilla prins) ❤

1 år söm gifta.
(Älskar dig så enormt) ❤

Vi samlad vuxenpoäng.
(Pratade försäkringar)

Dop för Lucas.
(En minnesvärd dag, till tusen) ❤

Parken Zoo.
(Kanon mysig dag)

2012-Året då jag bestämde mig!!
(Viktresan har bara börjat)

Jag fyllde 25.
(En jätterolig och mysig kväll med bästa vänner) ❤

2012- filmens år!
(Herregud va många bra filmer vi sett i år)

Lucas har firat sin första jul.
(Papper & snöret var kanonkul) ❤

Sökt jobb.
(Fått jobb)


Ett mycket bra år!
Det har hänt mer än så men kan inte skriva upp allt här, dom här händelserna är dom bästa, flest minnen! Mys.

Nu välkomnar vi ett nytt, spännande och fräscht år med massor av möjligheter, nya äventyr och minnen!!!





Tack..

Inte för att jag tror på't men man tänker ju ändå "tänk om" men nu kan jag och alla andra sluta fundera och njuta av den fina julen som snart är här!!




Helt tomt..

Ungefär så jag känner mig!

Man kan hålla inne med alla känslor och tankar en viss tid. Tillslut brister allt! Bägaren rinner över, det behövs inte mycket för att det ska hända..

Okej, det kanske låter värre än va det är men just nu känner jag mig helt slut på energi. Jag kan inte sova om nätterna, vid 20 tiden övergår kroppen i nån slags sparlåga & omvandlar den där tunga tröttheten till nån slags övertrötthet som visar gör att jag känner mig pigg. Det i sin tur resulterar i en toktrött, energilös mamma med dåligt samvete!

Vad ska jag göra??
Det gör funkar inte alls.
Jag MÅSTE få sova för att orka.

För nu funkar inte det här. Jag kommer inte till ro förns runt 23.30-00 om inte senare ändå vissa kvällar och barnen säger god morgon vid 5, 5.30! Det håller ju inte. Jag orkar ju ingenting alls.

Så vad ska man göra då??

Idag är bara en jobbig dag på alla sätt. Jag är så grymt trött, barnen är trötta men ingen vill sova, vi har inget bröd hemma, ingen mjölk, vagnen är paj, det är kallt, jag fryser, snoret rinner, locket för örat vill inte försvinna, nån jävla hantverkare ska komma idag men jag vet inte när för en tid kunde han ju såklart inte säga.. Allt är bara bajs.

Som pricken över i;et så har lilleman kommit in i nån ny fas där ingenting vill sig, han blir även så arg och förbannad för att han vill krypa men att kroppen inte lyder honom. Älskade onge ❤

Nej idag är en dag jag önskat jag kunde dragit täcket över huvudet och fått somna om. Men icke och bara för att dagen känns såhär så kommer väl Fredrik ringa och säga att han måste jobba över. Hatar hans jobb på vintern.

Ja idag är ingen bra dag.
Tårarna är inte långt bort..


Men va..?

Fick hem mobilräkningen idag.
Brukar alltid ha samma summa men idag var det ett par hundra över, men varför då undrar jag. Tittade lite snabbt och såg att att jag hade skickat 19 (!?) sms till Europa.. Eheehe?

Ringde telenor och frågade.
"Ingen i släkten är utomlands?"
"Du är inte utomlands?"
Jo jag önskar..

Nej skumt. Men då såg han att ett 0044 nummer hade skickat dessa sms, vafan? Är det någon som skickat från mitt nummer då eller är det nå annat skit? Nån som varit med om samma sak? Hur kan detta hända? Jag tycker det är lite obehagligt.. Ska nu få hem massa papper att kryssa & fylla i, så får vi se sen då vad som händer.. Hm..

Skumt är det! Aldrig vart med om detta.




Tidigare inlägg Nyare inlägg