Jag är så lycklig just nu.
Det mesta ligger i fas och jag trivs med det, våren är på gång och det rullar på som jag vill att det ska göra! Världens bästa dotter och man har jag och snart blir familjen komplett med en liten till.

Jag har allt jag drömt om just nu, det går bra och jag trivs i mig själv och därför trivs jag med allt runtomkring.

Jag har det livet jag vill leva, vissa saker kanske man vill ändra men jag trivs med mina val och ångrar absolut ingenting och det känns stort och bra, vi är en bit på väg! Jag jobbar med mig själv hela tiden och det går framåt!! :)

Även vi, man o fru, jobbar hela tiden på oss, vi har valt att inte ta varandra för givet, vi har lärt oss att prata med varandra på en helt ny nivå, utan massa tjafs och det känns så skönt!! Vi har verkligen växt och vi fortsätter att växa. Det känns bara underbart allting!

<3

Nu har jag skrivit om inlägget typ 3 ggr!!
Skrivit, raderat, skrivit. Men jag ska inte publicera.
Jag ska inte sjunka till din nivå, jag vill inte bli förknippad med din äckligt låga, fula svartsjuka.
För sån är inte jag. Men fortsätt att hata, fortsätt att tro, fortsätt med ditt grubblande.

Jag förstår bara inte hur man orkar lägga ner så mkt tid på att vara svartsjuk på nån annan, det får ju bara dig att må dåligt och framstå som värsta ...? Så lägg ner nu bara. Du har väl ett eget liv?

Puss

♥

Ombytta roller..
Jag vaknade 6 idag, klarvaken, iofs ganska så skönt men jobbigt, busan vaknade strax efter så ingen lugn morgon här heller, nu sitter vi och äter frukost och sen ska vi åka och handla.

Kommer nog bli en mysig dag idag, känner jag på mig, igår var det bara jobbigt, det hade inte hänt nått, jag kände mig bara nere och less, kaos och ingen energi alls, jag har kommit på att jag lägger ner energi på helt fel saker, jag mår mer dåligt av det själv, jag har verkligen bestämt mig för att sluta tänka så mkt, sluta bry mig om saker som inte ger mig nått, sluta ta åt mig så mkt!

Nu är det bestämt och jag ska klara det, jag ska växa som människa, säga nej mer och inte ta nån skit! Jag ska sätta ner foten när jag tkr nått är fel!!

Och sen vill jag bara säga, jag skulle vilja att folk i min närhet skulle förstå mer hur det är att vara gravid, när jag säger att jag inte orkar eller är trött så är det inte för att jag är lat/slö, det tillhör liksom tiden att vara gravid men det är väldigt många som har svårt att förstå det, jag har ont i kroppen och har svårt med allt just nu, att knyta skorna är ett helt projekt bara det, då kanske ni kan förstå?? Eller?? Jag blir bara ledsen och besviken på er som inte fattar..

Så tänk på det, jag orkar inte i ett tempo på 100 rakt igenom. Tyvärr.

<3

När började allt gå så himla fort?
Minutrarna, timmarna, dagarna, veckorna, månaderna, åren.
Det är galet, det är redan november och snart ett nytt år, herregud, jag kom ihåg nyåret 10/11 som igår.
Jag hade en liten i min famn hela kvällen, vi skålade, åt gott och bara hade en supermysig kväll.
Men nu, ja nu ska vi snart välkomna ett nytt år.

Vad hände med 2011?

Det har hänt så himla mycket så jag har knappt haft tid med att stanna upp och tänka efter, detta år har givit mig så mycket nya känslor och tankar, ett nytt liv att älska, ett nytt liv att följa.
Det här året att bjudit på så himla mkt, mkt jag inte trodde fanns, oändligt med värme och kärlek.
Mitt liv har gått från pusselbitar till ett klart pussel, jag trodde inte det var möjligt på så kort tid.
Jag har fått det jag alltid drömt om, jag har stängt ett kapitel för att öppna och påbörja ett nytt.

Det största som hände mig 2010/2011 är min lilla Saga, hur har jag kunnat leva utan dig?
Min fina dotter, min skatt, min älskade unge, du har givit mig så mycket kärlek, värme och glädje.
Du kommer ge mig så mkt mer i livet och detta är bara början på vår resa tillsammans.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, du är mitt allt, mina fina lilla dotter.

Jag har även sagt hejdå till människor som betytt mkt men som jag har tappat på vägen.
Jag har välkomnat in nya människor i mitt liv.
Folk som ger mig glädje, energi och värme. Trygghet och vänskap.

Jag har lärt känna mig själv, vad jag går för, hur mkt jag tål, hur mkt jag orkar.
Jag har lärt mig att säga nej, prioritera och faktiskt börjat tänka mer på mig själv också.

Det här året kommer alltid att vara ett speciellt år för mig, det har hänt så mkt som har givit mig kraft.
Som har fått upp mina ögon för saker jag inte trodde var möjliga.

Om vi ska sammanfatta.
Året 2011 har innehållt allt.
Kärlek.Närhet.Trygghet.Vänskap.Familj.Känslor.Tankar. Och mkt mkt mer.
Mer som jag kommer packa ner i min ryggsäck och plocka upp när jag behöver, som jag alltid kommer bära med mig, den kommer alltid finnas nära hjärtat. Året har innhållt tårar, svek, besvikelse, ja allt ett liv ska innehålla men jag har växt, jag har lärt mig och jag lär mig fortfarande.

Men jag har äntligen fått mitt pussel att gå ihop, att på nått sätt fått in alla bitar.
Att dom har passat till slut, jag har fått kämpa, det har inneburit tårar men till slut så fick alla plats.

Det glädjer mig.
Jag känner på mig att 2012 kommer bli en minst lika bra år.
Men 2011 kommer alltid vara ett år att minnas.

♥

Jag har föjlt händelserna i Norge dom senaste dagarna.
Jag har läst, sett och hört och läste lite till. Det är bara så jävla sjukt.
Jag får en klump i magen och idag rann tårarna, hur tänkte han som gjorde allt?

Varför?
Det är bara så jävla onödigt, varför klär man ut sig till polis, åker till ett ungdomsläger och avrättar barn?
Jag förstår inte, kommer aldrig att förstå, hur fan kan man ens tänka tanken?
O han som gjort allt, han är stolt?
O jag läste nånstans att han hade sagt, att om 60 år kommer vi tacka honom för detta! För vadå?
För att föräldrar har mist sina älskade barn? För att dom aldrig mer kommer få se dom igen?

Det är så fruktansvärt att jag inte ens kan sätta ord på det.
Jag känner hat, ilska, sorg och tomhem. Även värme från alla som verkligen bryr sig.
Usch.

O ännu mer galet är det när tidningar lägger ut bilder från ön på alla ungdomar som inte klarade sig, varför gör man det? Vem vill se sånt? Det gör mig bara ännu mer ledsen, unga människor med hela livet framför sig. Hur fan kunde han bara gå in i massan och börja skjuta? Där stod folk som trodde att han var en riktigt polis och sen dödar han dom.. Nej, det är helt ofattbart.

Hur sjutton ska man som överlevande kunna gå vidare? Eller ens lita på en polis igen?
Hur berättar man för en förälder att ens barn inte kommer hem igen?
Hur fortsätter man leva när man varit med om en sånhär tragedi?

FYFAN säger jag bara. Jag blir bara så jävla ledsen..
Oskyldiga människor, oskyldiga ungdomar. Nej, helt jävla sjukt är det.

Det finns inte ord.

♥