Femhundratjugofemtusensexhundra minuter
Femhundratjugofemtusen stunder som går
Femhundratjugofemtusensexhundra minuter, hur kan man mäta, mäta ett år?

I solljus, i kvällar, i nätter, i koppar kaffe?
I glädje, i sorg, i meter , i tid?

Hur vet man imorgon om allt det här finns kvar?
Så minns och älska den tid som du och dina vänner har

Minns all kärlek

♥

Jag stänger av allt ikväll
Dator, tv och telefon, jag orkar inte, förlåt. Jag vet inte vad jag vill med nått längre, jag vet inte vart jag tappade bort mig själv nånstans och jag vet inte vad som ska hända i framtiden. Jag vill inte veta.

Jag vet inte alls hur jag ska lyckas hitta tillbaka , kanske hittar jag en ny väg som jag aldrig har gått på förut?
Kanske gillar jag det, kanske inte, jag orkar inte tänka, blir mest tokig på alla tankar som letar svar men som inte finns.
Jag mår illa över hur alla tankar spelar spel med mig, det gör inte saken bättre, jag vill bara att det ska vara bra.
Inte som förut utan bättre, kan vi nå ett gemensamt mål?

Jag vet varken ut eller in, jag vet ingenting.

♥

Jag är trött, det känns som kroppen går på sparlåga för tillfället o jag förstår inte varför, det känns så bra allting men kroppen hänger inte med i svängarna, jag känner mig extremt trött hela tiden, spelar ingen roll hur mycket jag sover, om jag sover, jag känner mig ständigt trött och lite små irriterad på allt.

Varför?

Det vet jag inte.

Det känns som det har hänt på tok för mkt på för kort tid, först händer inget sen kommer allt
Året började inte alls som vi trodde, det sket sig så jäkla rejält, så mycket som det kan, sakta men säkert börjar vi bygga upp livet igen, det är inte lätt men det funkar, vi kryper fram känns det som o jag antar att det bara är att gilla läget! Svårt att acceptera men tyvärr.

Det finns så mycket att fundera över, så många frågor, till slut orkar kroppen inte med men jag antar att det bara är att flyta med, så mkt annat kan jag inte göra.

♥

En sämstdag.
Jag längtar hem till mamma o pappa, mammas trygga famn, pappas axel o gråta mot, föräldranas fina och tröstande ord så fort nått gjorde ont, blåsa bort det onda, föralltid.
Idag har dagen varit ett känslomässigt kaos o det är det fortfarande, jag vet varken ut eller in, jag vet inte vad jag vill och jag vet inte varför allt händer på en o samma gång!
Det ena avlöser det andra och allt det dåliga går hand i hand just nu, jag kan inte äta, för magen strejkar, skallen har rockkonsert som verkar hålla på hela kvällen och allt är bara åt helvete.

Allt som betydde nått har bara kraschat, det känns som min hårddisk inte kan ta in mer, den kan inte spara mera information, den är överfull, överfull på tankar, funderingar och osäkerhet...

Hur fan ska jag veta vad jag vill , när inte ens mitt hjärta känner den kärlek som jag känner.

♥

Vart jag än går, vem jag än pratar med så vaknar alla tankar, jag blir påmind hur jag än gör, vart jag än tittar .
Jag orkar inte mera, mina känslor tar över för mycket, jag vill inte tänka, jag orkar inte gråta och jag orkar inte ha ont längre, jag orkar inte glädjas åt andra längre, det låter hårt men precis, just så känns det nu .
Jag vill inte ha det såhär längre och inga ord i världen kan ta bort min smärta, inga ord i världen kan få mig på andra tankar just nu, ingenting hjälper, ingenting alls ..

Jag kan inte tänka klart, går in i en dimma och kommer inte ut, jag hittar ingen utväg o ju mer jag springer, mer vilsen blir jag, jag har tappat bort mig själv på vägen
Jag vet inte vart jag är eller vart jag är på väg, jag vet ingenting och det tär på min kropp
Energin sugs ut och lämnas bakom mig, själv faller jag ihop o känner hur tårarna tar över mina ögon som inte vill öppnas och se på framtiden ...

♥

På sista tiden har jag tappat bort mig själv, jag har lagt mig själv åt sidan för att passa andra, för att andra ska bli glada men just nu känns det som att kroppen säger ifrån .

Jag vet inte hur många gånger man har sagt eller gjort nått som missuppfattas, som tas på helt fel sätt eller som folk bara blir sura över, säger jag nej får jag alltid höra att man inte har tid eller inte vill, att man inte vill umgås eller att man inte är viktig att träffa, blir så less på att alltid få dom orden slängda i ansiktet hela tiden
Det känns som man aldrig duger o räcker till, man duger när det passar bara, annars är man som en trasa som slängs hit o dit, som bara ska va tyst o passa in .

Jag är trött på alla ironiska kommentarer man får överallt, trött på att allt man gör ska kommenteras, trött på att man alltid får höra att det man gjort va fel, man valde fel, man sa fel man gjorde inte som man borde ..
Måste allt vara så komplicerat hela tiden ? Måste ni ta allt så fel och sen hugga så fort man säger nått ?
Varför se problem i precis allt ?
Sen när man försöker reda ut allt o prata om det, ja då blir det hela bara värre och större, då får man hela livshistorian uppkasstad och berättad , att man vart mobbad som liten, att man aldrig har haft det lätt, att ingen bryr sig mm, men hallå, vänta, var inte vi vänner ? Varför ta upp detta som hänt för kanske 10 år sen som du aldrig pratar om annars ?

O tragsikt nog så kommer det mesta från dom jag kallar mina vänner .

Från o med nu ska jag välja mina vänner med omsorg, lägga ner dom som inte ger mig nått
Jag vet att jag sagt detta förut men nu är det nog, nu är det bara ni som ger min energi och glädje som räknas

♥

... En ny torsdag, en ny dag, nya minuter och nya timmar

Vad kommer hända idag ?
Solen försöker tränga sig igenom alla tunga mörka, disiga moln, kommer den lyckas ?
Värmen vill komma fram men skräms av den tunga vita snön som har tagit över vårt avlånga land
Snöras från tak och istappar som inte vågar lämna rännorna , i år har vi verkligen fått känna på en riktigt vinter och jag kan inte minnas när vi sist hade en sådan .. Tror det va väldigt länge sen, iallafall med denna kyla .

Jag borde väl egentligen gå ut och andas in den friska luften, få rosiga kinder och sno lite av solens strålar som tittar fram men jag orkar verkligen inte , jag har inte lust med nånting idag , orkar knappt tänka och jag sitter fortfarande i pyjamas, nergosad under mitt varma stora täcke, diskhögen i köket verkar växa för varje gång jag tittar dit , tvätten verkar växa ju mer jag öppnar dörren till badrummet, snart svämmar det väl över

Jag hade tänkt vara en bra flickvän idag, diska, tvätta och städa, så att älsk slipper sånt när han kommer hem men motivationen finns verkligen inte inom mig just nu, idag , jag spyr så fort jag ser att det finns saker o göra, jag vill inte ta i den äckliga disken, eller tvätta den smutsiga tvätten ...

Magen strejkar och skallen dunkar som ett 3e världskrig, mår illa när jag känner lukten av mat i trapphuset som på nått sätt tränger sig in i våran lägenhet , det är äckligt !
Får knappt i mig vatten fast kroppen skriker efter det , mår illa av allt o inte ens min favoritmat lockar, där den står i kylskåpet och föröker frästa mig, kanske sen, kanske inte alls, ingenting !

Jag borde så mycket men orkar så lite , jag borde ta tag i mig själv o verkligen försöka men jag vill inte .
Täcket och en bra film lockar mer än disk o klädberg som skriker efter lite omtanke

Varför idag, varför just nu ?

♥

En ny måndag, en vanlig måndag , en jobb måndag , en slö måndag, en bra måndag
En måndag där vi hoppas att allt ska vända , imorn får vi veta mera, imorn får vi veta om framtiden kommer bli som vi hoppas, som vi planerar och som vi tror på !! Nervösa och förväntasfulla men jag tror på detta ..

Det återstår att se

♥

Jag vill ha ett häftigt jobb
Jag vill ha ett jobb där jag bestämmer över mina egna tider, där jag kan komma o gå som jag vill, där jag kan bestämma över mig själv, där jag kan ha snygga kläder
Jag vill lära mig dricka Latte för det gör alla coola människor
Jag vill se viktigt ut o ta snygga outfits bilder varje dag
Jag vill ha långa naglar och en stor snygg klocka runt handleden .
Jag vill ha min förlovningsring på mig jämt o varje dag
Jag vill ha ett stort och snyggt kontor , tjäna massor med pengar och shoppa loss, köpa allt jag vill ha !!
Jag vill inte se pengar som ett problem i livet

Hm, borde kanske starta eget ? Göra min blogg till Sveriges största, hm, ja, drömma är ju inte olagligt

Ett kontorsjobb vore nått

♥

Vart ska jag börja ?
Det känns som jag försöker o försöker, hör av mig men vad får man till svar ?
Jag orkar inte lägga ner mera energi på människor som inte hör av sig, som inte ens kan svara , som inte verkar bry sig, som inte kan skicka iväg ett hej-hur-mår-du-sms o verkligen mena det !!
Det va länge sen det hände .
Irriterad, lessen o besviken men eftersom det verkar vara väldigt svårt så skiter jag i detta nu, vill du nått, så hör Du av dig o märker jag att det inte blir nått så vet jag vart vi står .

♥

Jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla tankar som bara måste ut !! Vill lägga ner dom i en burk, stänga locket och kasta bort den, kasta bort allt det dåliga och bestämma mig för att helvetet har varit, nu är det bara o blicka fram o se lycka o glädje !
Tyvärr hittar jag inte en tillräkligt stor burk o skulle jag ha en hur får jag då ner tankarna ?
Mitt huvud går på högvarv dygnet runt, inte en lugn stund, huvudvärk och illamående nästan jämt , falska leenden och falska svar, aldrig glädje och värme i kroppen.
Jag spelar mitt spel för jag orkar inte alla frågor, jag orkar inte det sociala och jag orkar inte närheten

Som en underbart nära vän sa
"Man måste genom gå ett helvete för att uppleva riktig lycka, du har gjort de nu o nu bestämmer vi oss för att turen vänder"

Jag tror på dina ord o jag tar åt mig av dom, jag hoppas så innerligt att du har rätt , jag hoppas o kämpar på , vissa dagar blir det bara för mycket men dina ord ligger där ändå o påminner mig, jag samlar mod o kraft för att orka igen, för att ge mig ut o leta efter det som fattas, jag samlar på mig så mycket i min bubbla så att vissa dagar så spricker den o livet vänds upp o ned på bara några sekunder , jag önskar att jag kunde göra nått åt det men jag har inte förmågan att se vad som krävs , att se vad som behövs göras ..
Jag gör mitt bästa, jag gör det som krävs för stunden och kanske funkar det, kanske inte , jag vet bara att jag orkar ta en dag i taget o inte ta saker o ting för givet längre

♥

Det finns dagar då jag blir förvånad över hur mycket man egentligen orkar med , hur mycket kroppen kan ta åt sig av och hur mycket kroppen orkar, hur mycket energi som kan ta slut lika fort som man har laddat upp det .
Hur länge kroppen kan gå på sparlåga och hur mycket man kan orka en hel dag .
Det är inte lätt vissa dagar, det ska gudarna veta

Saknar min Frasse såna här dagar, han hade varit ett stort stöd, hans mjuka ulliga päls att gosa in sig i, han var en klok hund, en hund som visste mer än vi trodde, han kände av mer än vi visste , han kände när vi mådde dåligt, han visste när nått var fel, han vart med gosig när man var lessen.
Dom 5 veckorna vi fick ha honom här hos oss var en av dom bästa veckorna i mitt liv, det va gosmys och jag va glad, glad över att ha nån o ta hand om som var beroende av en, som följde efter en vart man än gick och som inte kunde komma till ro innan vi var hemma, inne och trygga .
Frasse var en inteligent hund, knasig, busig men smart och klok , fasiken va ont det gör att inte få se honom, känna honom eller ha honom här, det är ju våran Frasse, våran hund ..
Det gör ont i hjärtat, man fäster sig så himla fort, fortare än man anar, han vart en i familjen direkt !!

♥

Satan vad trött jag är , ont i magen o mår illa ..
Orkade inte med alla timmar på jobbet så jag fick gå hem, efter en styrkekram från finaste Malin så fick jag gå hem, gå hem med alla mina tankar och tårar, funderingar och huvudvärken..
Försöker få i mig nått o äta men det går inte, det vill inte ner o kommer det ner så kommer det upp lika fort .
Jag förstår inte varför kroppen strejkar som den gör, varför den staffar mig så brutalt , vad har jag gjort den ?

Det kändes så skönt att få åka hem, vila o bara va själv, ligga i soffan o glo, nu väntar jag på att älsk ska komma hem så vi kan kramas lite, förbannade snö o förbannade jobb som gör att han får jobba över .. Det suger
Behöver dig mer än nånsin nu min älskade
Nu ska jag försöka äta o sen så kommer nog ögonen ge med sig, så hoppas på lite sömn, dom 20 min inatt kunde jag lika gärna ha vart utan

♥

Galen natt, en tung o jobbig natt , en natt som aldrig tog slut !
Timmarna har verkligen sega sig fram och jag har sovit sammanlagt ca 18 minuter, en drömnatt
Vi har pratat o pratat o pratat, vi har grinat och vi har pratat, om allt, helt galet, tror inte vi har pratat såhär mycket på alla dom 2,5 åren vi har varit tillsammans, tror det va lika bra att allt kom ut , att vi fick bli ur oss allt .
Vi kom en bit på väg, ett steg framåt o inga bakåt, det känns bra men samtidigt så knyter det sig lite i magen, jag mår illa och mina ögon är inte med mig idag, dagens jobbtimmar kommer bli tuffa o jag känner mig redan helt slut och tömd på all energi som kroppen en gång i tiden hade .

Tror inte jag har haft fulla batterier på evihgeter, har inte sovit speciellt bra alls dom senaste månaderna, känner mig trött, blek och hängig dygnet runt , känner mig död vissa dagar och vissa dagar orkar jag inte ens byta om från nattens kostym, jag orkar inte äta mat och jag orkar inte vara mig själv ..
Det tär, det gör ont och det blir en dålig vana som jag inte kommer ur

När ska det sluta ? När kan det bli som vanligt igen ? Kan det bli som vanligt igen ?
Oavsett vad som händer så kommer jag alltid att älska dig Fredrik

♥

Jag vet inte hur man ska bete sig för att alla ska bli glada ! Det känns som man måste finnas hela tiden och dygnet runt för vissa människor men dom lyser med sin frånvaro när jag behöver stöd och tröst .

"Men du säger inget när du är lessen"

Nej men efter flera år som man kännt varandra så borde man väl veta hur man fungerar som person ?
Ärligt talat så tror jag inte vissa bryr sig man ska bara umgås för att ha en stor krets att röra sig med, tror inte det finns så mycket annat o hämta .
O enligt vissa får man inte vara lessen o vissa dåliga sidor när man "har allt" som dom säger , skulle gärna vilja veta vad allt är och hur en sån människa beter sig , för jag har då inte träffat på nån sån människa.

Jag trivs väldigt bra med mitt liv och det är jobbigt o tråkigt när vänner inte kan glädjas åt det, utan se det som ett problem att man har det bra, förstår inte varför man inte kan glädjas, kan man inte det för man själv har det dåligt ? Jag förstår det inte alls.

Jag skryter hellre om att jag har det bra, en sambo, ett jobb och ett fint hem, än att skryta om pengar o prylar .


♥

Det har varit en tung dag med massor med olika tankar och funderingar .
Jag är så grymt slut, trött som sjutton men kan inte komma till ro o sova , fick ett ryck o storstäda ur heela lägenheten, sjukt, gjort snyggt i alla skåp, dammat överallt, fixat o donat, tror fan inte det vart såhär rent sen vi flyttat hit, fick annat o tänka på i några timmar o det kändes skönt, kändes som jag inte var hemma, kändes kul att springa runt med dammtrasor, vattenhinkar och vippor medans Idol Calle ströma ut i högtalarna ..

Helt slut men en skinande lägenhet, dog i soffan en stund, då kom verkligheten ifatt igen, dom där dåliga tankarna sögs inte in i dammsugaren, dom hade bara vilat ett stund, nu gjorde dom sig påminda mer än nånsin, dom knackade på o trängde sig in, dom fråga inte ens dom brydde sig inte, dom bara fanns där .
Som en självklarhet, dom fanns där som luften jag måste andas för att överleva, dom fanns där som om dom hade flyttat in och skulle stanna kvar .
Varför bor vi inte större ?

Mina tankar avbröts och försvann, dom försvann lika fort som en inbrottstjuv som blivit påkommen, dom försvann för dom inte ville synas, dom ville inte visas och jag blev glad för en stund, där kom älsk hem med mat
Mysmat, räkor, ost, kex o massa annat gott , nu håller jag på o spricka .
Vi har verkligen haft fredagsmys ikväll och tankarna finns inte kvar , dom har flyttat, iallafall för ikväll .
Nu får dom gärna ge sig av föralltid .

♥

Jag skiter i det här nu, jag lägger ner.
Jag orkar inte igen, inte en gång till, jag har inga tårar kvar, jag har ingenting . Ingen ork, ingen kraft .

Jag vill inte, livet blir bara sämre, jag som trodde på detta år, jag som hade sett fram emot detta år .
Det skulle bli ett år där allt vände, där allt klaffa och hängde med men sen brast allt, världen stanna och mitt liv rasa, igen, jag som sakta sakta har byggt upp det, så slår det till igen, kanske inte lika hårt denna gång men jag fick en liten knuff en knuff som gjorde allt så mkt värre mot mig, en knuff som vart avgörande för framtiden .

Jag som trodde att jag hade grina ut alla tårar i förra ronden men tydligen så består kroppen bara av vatten just nu, kan inte sova, kan inte äta, kan ingenting, bara tänka . Orkar knappt klä på mig, orkar inte titta mig i speglen, det kommer ändå inte vara mig själv jag ser, jag vill inte mera, kan jag inte få kliva av här ?

Om Gud nu finns, varför gör han så här mot mig ?

♥

Vissa saker vill man hålla hemliga . Vissa frågar bara för nyfikenshets skull .
"Hur mår du?" O man svara "Nej inte alls bra" då blir det liksom inte földfrågor på det, det finns inget o säga tillbaka, vissa saker vill man inte berätta för alla, det känns som vissa saker vill folk bara veta för o gotta sig.
För att gotta sig i en annans människas smärta o sorg, dom bryr sig inte egentligen vad det hela handla om utan vill mest veta för att vara först eller sprida det vidare..
"Berätta inte detta för nån" o man vet att 10 min senare komma dom flesta veta om det .

Jag är en sån som har jättesvårt att släppa in nån, nära.
Jag öppnar mig väldigt sällan för folk, har tom svårt att prata med Fredrik vissa dagar om svåra problem o tankar
Det är skitjobbigt men jag är så rädd för att bli sårad, hårt .
Jag vill inte berätta min sorg för människor som sen skrattar åt den eller gottar sig i det .
Som inte bryr sig ett dugg hur jag mår, utan bara vill veta vad som hänt .

Jag vill inte släppa in nån som jag inte kan lita på till 1000% o det är få som jag känner som jag verkligen kan öppna mig för.
Det är inte lätt

♥

Ja vad säger man ?
Känner mig splittrad och helt tom, nära till tårar att bara bryta ihop
Hur länge ska det pågå ? Hur länge orkar man stå ut ?
Antar att man ska se glad ut, inte prata högt om hur man mår, orkar inte ljuga för mig själv längre.
Vill inte må illa över känslorna och vill inte må dåligt över framtiden .

Vem står o stöttar mig ? Vem tar emot mig när jag faller ?
Vem överhuvudtaget finns där när jag som mest behöver det ?
Ska jag vara ärlig så vet jag inte, det finns ingen där till 100 o det skrämmer mig.

Vet varken in eller ut längre .
Kan det inte bara få ta ett slut snart ?
Kan jag inte få se lite ljusare tider ..

♥