För en månad sen så satt/låg jag med värkar, vid den här tiden så hade vi nästan precis kommit in till förlossningen och fått träffa våra sköterskor som var med under hela tiden, jag vart uppkopplad på en ctg, fick nål i handen, mådde illa som fan och kunde inte kissa.. Men vårt lilla mirakel två var på G. Tänk vilken härlig känsla där mellan alla värkar och lustgasen, saften och tårarna. Vi skulle snart få se vår lilla skrutt som bott i magen så länge, så nyfikna vi var!!!

Tiden rullade på och 11.54 så kom du ut, skrek gjorde du också och vilken härlig blond kaluffs du hade med dig, oj en sån fin, underbar liten pojke vi hade fått, älskad från första stund och nu är du redan en månad gammal.

Hur sjutton går det till?
Hur kan tiden gå så fort?
Nej nu ska vi verkligen njuta :)

Mammas finaste underbara lilla prins.

<3