Helgen..

Oj en sån helt underbart mysig helg!!

"Va redo kl 12" sa min man när vi vaknade i lördags. Jaha, tänkte jag. Sagt och gjort. Halv ett kom världens bästa föräldrar o jag undrade mest vad dom gjorde här. Jodå. Barnvakt och min man tog med mig till Västerås. Älskade.

Där vart det mys i mängder. 
God mat. Vi-tid. Lite shopping. 
Bara va. Strosa runt. Prat. Skratt.
Kärlek. Jag älskar dig enormt mycket.

En helt underbar lördag.
Vi var hemma strax efter 23, mätta. Vi hade köpt med oss lite gott & hyrt Fast and the furious 6, sjukt bra film.
Tack älskling för en fantastisk dag.

Igår var det dags igen för Mickelsmäss, strosa runt, shoppa lite och hade en väldigt trevlig dag tillsammans med familjen, mamma & pappa! Fika, mys och trevligt som alltid. 


Tänk vilken tur jag har! 
Tur att jag har så många fina människor i min närhet. Som alltid finns. Som alltid ställer upp. Som alltid bryr sig! 
Jag älskar er så. 

Tack för bästa helgen!


Nytt in..

Det blir bara bättre & mysigare hemma. 
Vårt lilla smultronställe på landet, underbart som sjutton är det. 

Denna gång vart de mattor & lampor.







Kärleken övervinner allt..

Det är vi mot världen.
Vi ska klara detta, det gör vi tillsammans. Alltid.

Det är er jag lever för.
Ni är mitt allt. Genom livets alla dagar.




Allt..

En jobbig dag. Mest för mig..

Jag känner mig ledsen & irriterad. På vad vet jag egentligen inte men nått känns konstigt.. Idag har liksom bägaren runnit över. Allt liksom släppte i samband med tårarna för lämning.

Jag är less
på folk som inte kan hålla de dom lovar. på skeva prioriteringar.
på folk som tycker min tid är oviktigt.
på folk som inte kan hålla tider.
på att få vänta.
störiga svar. Eller inga svar alls.
på hämnd, "kan du, så kan jag".
på frågan "hur mår du?" när man ändå inte är intresserad av svaret...

Varför ska vissa saker vara så jävla svårt? Varför kan folk inte bara vara, varför ska allt va så krussidulligt o jobbigt jämt? Nej, jag förstår inte..

Nu. Så.
Känns en aning bättre. Typ.


När små bli stor..

Fyfan!
Det bubblar så mkt känslor o tankar inom mig just nu! Jag är arg, ledsen, rädd, nervös, glad, orolig. Jag allt!!
Idag har jag för första gången lämnat mina småskruttar på dagis, själva!

Fyfan. Snart kommer tårarna. Känner mig som en hemsk mamma. Gå ifrån 2 gråtande och typ hysteriska barn. Alltså, nej, det bara vänder sig i magen när jag skriver detta. Fy.

Har aldrig fått så hårda, långa, varma kramar av min dotter.. Har aldrig fått en sån ledsen blick av min son. Usch, har s ont i magen. Tårarna bränner där bakom och magen gör ont. Jag vill inte. Jag vill ha dom hemma. Fast samtidigt så vet jag att det går över, dom behöver detta, kompisar, lek, bus, ja allt dagis erbjuder. Och det är bara 15 timmar vi pratar om, i veckan. Men fy.

Sitter kvar på dagis o inväntar hur det går. Första uppdateringen var så bra, dom leker, stökar & har kul. Skönt, lite av magontet släppte rejält. Men det är fortfarande jobbigt när dom är så fruktansvärt ledsna!

Ja. Mina tussar har blivit stora men dom är ändå så små. När hände det? Huja.
Usch. Trodde inte det skulle vara så här jobbigt. Mina älskade små.

Herrejösses vad jag älskar er.
Det går inte att i ord beskriva.
Ni är mitt allt. Mitt liv. Min luft.
Ni är det jag lever för.
Ni är det bästa jag har.
Mina ögonstenar. ❤

Ni ger mig glädje, energi. Kärlek.
Ni ger mig livet!!!!