Nu är vi less. Redo för jobb o gå utanför dörren utan att kännas som ett helt marathon. Phju. Dessa dagisbaciller är verkligen elaka, envisa o såå jobbiga. Biter hårdast mot oss vuxna tror jag. Bläähää...

Nu är vi på bättringsväg o det känns så skönt men än är vi inte där. Fortfarande hosta o snoriga näsor men bättre mår vi..

Krya på oss.

❤️

Tänk va mkt ni förgyller mitt liv. 

Jag är så glad över att just jag fick äran att bli mamma, eran mamma. Vad vore jag annars? 

Tänk så mkt vi gått igenom, hur mkt vi ska upptäcka tillsammans. Hur vi har hela världen och framtiden precis framför våra fötter! 

Jag är så stolt över att få gå med er o uppleva allt det nya. Allt det spännande ni har att se fram emot. Åh. Jag blir så varm i hela kroppen. Hjärtat svämmar över av kärlek till er... Jag tror inte ni vet om det ens men för mig är ni allt.. 

I samma sekund ni kom, i samma sekund som ni tog ett första andetag o kom upp på mitt bröst. I samma sekund så förändrades hela vårt liv. Till det enormt mkt bättre. Till det liv vi alltid velat leva o ha. I samma sekund som ni kom så såg jag på er pappa att stoltheten har aldrig varit större.. Där stod min blivande man, min peppande man och grina, log, skratta, o där låg jag med exakt samma känslor. Med en bebis på bröstet. En familj. Komplett. Livet.

Där kom ni.

Ren kärlek. 

Inga konstigheter.

Inget tjafs. 

Ingenting.

Bara ren, äkta kärlek. 

Hälften han, hälften jag. 

Bara han o jag som nu blev 3 o senare 4.

Bästa på länge. 

I fredags firade vi världens bästa mamma på hennes fördelsdag, god mat, skratt, kärlek o en jättebra kväll rakt igenom.

Lördagen bjöd på jättemysigt o fint dop i Bålsta, supergod mat o mkt fina presenter till liten. Tack för att vi fick komma! 

Igår var vi över hos mamma o pappa o bara va, fika, pilla bil o hade mys. En riktigt bra helg med andra ord. Går för fort bara, som alltid när man har det bra. 

O idag börjar sista veckan på jobbet. Har sån klump i magen, jag vill inte sluta, jag vill inte byta! Jag hör hemma där, jag trivs ju nått så enormt jäkla bra. Alla mysiga man jobbar med. Åh. Känner mig bara så himla ledsen! 

Suck.

❤️

Tvätten hänger kvar ute. Suck. 

Målaren springer runt huset o det är 26 grader inne... Barnen leker koja under sängen, själv sitter jag här, tar det bara lugnt, njuter av lite te, regnet som smattrar mor rutan o barnens smittande skratt. Älskade underbara ongar!! 

Vad vore jag utan er? Säg det. 

I övrigt så är det en såndär tänkar dag. Där alla funderingar går kors o tvärs, där allt bara blir som ett enda stort ludd i huvudet. Svart ludd. Så mkt tankar om framtiden, jobb, barn, vänner, familj.. 

Att acceptera, att förstå, att tänka om.

Att det ska vara så komplicerat? 

Att man ska överanalysera allt. 

Tänka sönder vartenda litet ord som sägs, som skrivs, som yttras. 

"Vad menade h*n där?" 

Att känna att man inte duger som vän.

Känslan av att bli bortvald. 

Att inte vara ärlig o öppen.

Känslan av hopplöshet. 

Kanske det vänder? 

Kanske inte. 

Bara tiden kan bevisa de.

❤️