Inatt när jag äntligen kunde somna så vakna jag lika snabbt igen..
Drömde nått hemskt, ni vet en sån dröm som känns som den precis har hänt, att man måste försäkra sig om att det bara var en dröm o inatt hände det igen o denna gång om Saga, när jag vakna fick jag panik o kände en ganska skum känsla i kroppen, svettig rädd och orolig, inte så kul o vakna så heller, kollade till Saga men hon låg o sov så sött så. Skönt, då var det bara en dröm. Men jag hatar verkligen när dom är så verkliga, det gör ont och det är jobbigt, sen kunde ju inte jag somna om heller..

Det är inte första gången nått sånthär händer, förut drömde jag att mina föräldrar var med i en flygplans olycka och när jag vaknade den gången kände jag verkligen PANIK, det var så jäkla verkligt o jag ringde dom med detsamma o allt var så bra med dom så!
O en annan gång drömde jag att Fredrik va otrogen o vaknade upp med tårar i ögonen och ringde honom direkt o han fatta ingenting när jag börja babbla på med mitt otrohetssnack haha stackarn..

Nej, jag hatar när drömmar känns som verklighet, speciellt när dom är hemska och negativa..
Det är nästan så att man är slut när man vaknar, för att man har blivit rädd o orolig i sömnen, det är sjukt att det kan bli så verkligt när man sover, hur kommer det sig?

Usch, neej nattens dröm vill jag aldrig mera uppleva..

♥