Varje tisdag kl 20 sitter jag bänkad framför tv o kanal 5!
Sofias änglar börjar då.
Ett program där Sofia, Jonny o Mattias hjälper folk som har det svårt.
Som har förlorat en nära, eller att någon anhörig har skadat sig, ja nånting har hänt så att vardagen halkar efter.

Det första programmet som sändes tog hårdast, där en pappa hade cancer och inte alls många år kvar, han skulle inte få uppleva alla fina stunder i livet med sina barn, han skulle inte få se dom växa upp och det gjorde så himla ont i mitt hjärta och tårarna rann under hela programmet, fyfasiken vad hemskt!!
Att en underbar fin familj skulle drabbas av det värsta som finns, att livet skulle ta slut, att livet skulle få en helt annan vändning och innebörd, varför är nog en fråga man ställer sig ofta, varför har aldrig några bra svar.

Idag sändes det igen och ännu en tvkväll med rullande tårar nedför mina kinder, det gick inte att hålla tillbaka.
Många tankar som bubblar upp i huvudet.. Och även här kommer frågan varför!

Varför är livet ibland så fruktansvärt orättvist? Så grymt?
Hur 17 går man vidare när man inte längre har sin stora kärlek, sin man, sin bästa vän, sin andre hälft vid sin sida? Det är obegripligt för mig och när jag tänker på det så rinner tårarna ännu mer och dom är fler nu.
När jag tänker på hur fort livet kan vända, hur snabbt det kan vändas upp och ned, hur orättvist det kan vara så blir jag bara lessen och arg, arg över att en hemsk sjukdom som cancer ska få förstöra.

Jag har efter denna serie börjat tänka att jag aldrig ska ta någon eller något förgivet.
Att jag istället ska börja visa min uppskattning mkt mera, visa mer kärlek,varje dag.
Ta vara på alla dagar med nära och kära, älska livet här och nu.

Det är en jobbig serie att titta på men den får mig att uppskatta mitt liv, den får mig att tänka efter en gång extra
Den får mig att känna att jag måste ta vara på tiden och alla fina minnen som jag får uppleva.

Har du inte kollat på programmet så gör det!!

♥