Tack..

Nu kan Lucas klättra upp i soffan själv. Men herregud, varför ska han lära sig sånt? Är ju nervös varje sekund...

Vill tacka alla som har kommit & firat vår lilla prins, som har grattat, myst och tänkt på oss! Vilka helt fantastiska människor vi & våra barn har omkring oss. Jag älskar er, varenda en!

Tack.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback