Fy.

Jag hatar att inte kunna sova, då blir det mest att jag sitter & tänker massor och allt blir så jobbigt. Ett känslomässigt kaos kan man säga. Ett stort sådant pågår just nu. Tänker så himla mkt på begravningen som ägde rum i fredags, så fint, så otroligt jobbig men ett fint sista hejdå.

Tårarna rann då, tårarna rinner nu och det går inte att stoppa dom heller. Det vill bara ut, alla känslor, tankar, funderingar o tårarna, allt. Jag kan inte se ett liv utan mina nära & kära, jag kan inte tänka mig att säga hejdå till någon som jag älskar så mycket att hjärtat spricker. Att aldrig mer få ses, att aldrig mer få en kram, ett leende, goda råd. Att ha er nära är ju självklart, det finns inget annat. Men tänk att livet ibland vill annorlunda, så orättvist! Så fel. Det är så ofattbart och tungt. Så galet.

Hua, allt vart verkligen bara så tung nu.
Jobbigt, jobbigt, jobbigt.

Ta vara på tiden med era nära & kära.
Lova mig det.

❤