Natt.Tyst.Mörkt.
Djupa andetag.Blåst.Kallt.Ensam.Tårar.

Jag vet inte vart jag ska börja!
Det är natt, jag kan inte sova, kan jag inte sova så tänker jag, för mkt, på allt. När det händer så kommer tårarna också på besök. Och också magontet. Idag, nu, i natt är just en sån natt.

Sömnen är bortblåst, inte ens lite trött.
Jag vet inte vart jag annars ska få ur mig allt, det är så skönt att skriva av sig när man är ledsen, tycker jag... Att få se det från en annan vinkel, läsa, radera, skriva om, tänka till. Tänka mer..

Varför kan det inte bara få va lätt?
Enkelt? Raka spåret? Min väg?
Nej. Aldrig. Tydligen.

Bloggen är som en gammal vän, som alltid finns, ställer upp, lyssnar och typ, förstår. Som inte avbryter, inte ställer dumma frågor! Som bara är. Det känns så skönt att få skriva av sig här. Fast helst av allt skulle jag vilja skrika, högt, länge o mycket!! Skulle kanske hjälpa, lite!? Vad vet jag.

Osammanhängande kanske men skönt att få ord på allt, kanske inte har löst det men det känns bättre. Att orden få ta över för nu, att dom ändå betyder nånting!! Betyder för mig.

Ja texten innehåller allt, öppet, ett blottat hjärta. Ett hjärta som är både trasigt, lagat och helt. Ett hjärta med stygn. Med sorg, glädje, hopp och förtvivlan. Lycka, längtan, saknad och smärta. Djupt! Tomt. Fyllt, helt.

Jäkla tårar.tankar.och.stress.

❤