Lilla älskade prins!

Ikväll satt vi & lekte som vanligt på golvet, Lucas står mot sin stol, släpper den, står en stund och funderar.. Sen helt plötsligt, bara sådär så släpper han taget och GÅR sina två, riktiga, egna steg! Åh. Älskling. Skruttbullen.
Undra hur lång tid det tar nu innan han jagar storasyster & friden är slut hihi.

Känslan att få vara med & se sitt barn
gå för första gången är obeskrivlig. Jag blir rörd, tårar som rinner (bra tårar) hjärtat värmer hela kroppen, jag blir mer än stolt och så himla glad. Mina fina. Tänk att jag fick vara med denna gång också, tänk om jag hade jobbar när du gick första gången, fyy så jobbigt det hade varit.. Hua. Vissa saker i ens barns utveckling vill man bara inte missa. ❤

När vart min lilla kille så stor?
Åh, jag tyckte det va igår som han hade så bråttom ut till den stora världen. Självklart är jag stolt, så varm i hjärtat, men samtidigt är det jobbigt, att det har gått så fort allting. Sen han kom så har tiden bara försvunnit helt.

Vart tog året vägen? Vi sitter & planerar 1årsdagen redan, oj så jobbigt det är men oj så mysigt det är samtidigt! Svår känsla att sätta ord på.. Min fina kille.

❤ Puss