Här sitter jag och stortjuter & tårarna sprutar i takt med att näsan rinner. Okej, lite överdrivet men inte långt ifrån!!
Sitter och läser om en tjej som fått sin son, 3 månader för tidigt! Och denna lilla kille kämpar nu för sitt liv..

Det är syrgas, det är sond, höjda nivåer, outvecklande lungor, oro, rädsla, slangar, tårar, kan inte ens tänka mig att vara i den sittsen, att alltid vara som en hök, inte kunna slappna av och njuta av det som ska vara den bästa tiden i ens liv. Att inte få hålla sitt barn nära, att inte få mata, byta blöja, mysa eller pussa.
Inte ens läkarna vet om han kommer klara sig, just nu, idag ser allt bra ut men det vänder fort och ett bakslag kan komma redan i natt. Vilken stress. Hon vill inte ens åka hem, hon vill inte se hans tomma färdiga rum som bara väntar på honom, usch, jag ryser i hela kroppen och blir så oerhört ledsen.

Usch, det känns så hemskt att läsa om, mitt mammahjärta grinar och värker, ingen ska få vara med om detta tkr jag, man ska inte behöva se sitt barn så, man ska få njuta inte oroa sig. Men mamman är stark, hon gör allt för sin son och hon ger inte upp hoppet, även om hennes hjärta är i tusen bitar så skriver hon hoppfullt och ljust om framtiden och det måste man nog göra, man måste hoppas och tro. Jag gör det, för dom. Jag tror han är en riktig kämpe som kommer klara detta! <3

Jag ska aldrig mer klaga på sömnlösa nätter och trötthet! Jag är så oerhört glad över att ha två friska, glad och pigga barn, man tänker aldrig på att det inte är en självklarhet för alla! Alla går inte sina 9 månader och sen får hem & njuta! Nej vissa bebisar vill helt enkelt ut förtidigt..

Jag fortsätter att läsa bloggen och jag hoppas att dom snart får slippa slangar och allt vad han har, att han blir stark nog att andas själv, att mamma & pappa snart får pussa på sin son, hålla honom och sen får åka hem alla 3.

Många styrkekramar skickar jag till er.

<3