Jag har föjlt händelserna i Norge dom senaste dagarna.
Jag har läst, sett och hört och läste lite till. Det är bara så jävla sjukt.
Jag får en klump i magen och idag rann tårarna, hur tänkte han som gjorde allt?

Varför?
Det är bara så jävla onödigt, varför klär man ut sig till polis, åker till ett ungdomsläger och avrättar barn?
Jag förstår inte, kommer aldrig att förstå, hur fan kan man ens tänka tanken?
O han som gjort allt, han är stolt?
O jag läste nånstans att han hade sagt, att om 60 år kommer vi tacka honom för detta! För vadå?
För att föräldrar har mist sina älskade barn? För att dom aldrig mer kommer få se dom igen?

Det är så fruktansvärt att jag inte ens kan sätta ord på det.
Jag känner hat, ilska, sorg och tomhem. Även värme från alla som verkligen bryr sig.
Usch.

O ännu mer galet är det när tidningar lägger ut bilder från ön på alla ungdomar som inte klarade sig, varför gör man det? Vem vill se sånt? Det gör mig bara ännu mer ledsen, unga människor med hela livet framför sig. Hur fan kunde han bara gå in i massan och börja skjuta? Där stod folk som trodde att han var en riktigt polis och sen dödar han dom.. Nej, det är helt ofattbart.

Hur sjutton ska man som överlevande kunna gå vidare? Eller ens lita på en polis igen?
Hur berättar man för en förälder att ens barn inte kommer hem igen?
Hur fortsätter man leva när man varit med om en sånhär tragedi?

FYFAN säger jag bara. Jag blir bara så jävla ledsen..
Oskyldiga människor, oskyldiga ungdomar. Nej, helt jävla sjukt är det.

Det finns inte ord.

♥