Vissa dagar då allt känns tungt och jobbigt så längtar jag hem, hem till mina föräldrar.
Till mitt gamla rum. Till det hemmet där jag kände trygghet tillsammans med mina föräldrar.
Där jag bodde i 10(?) år. Där jag växte upp och blev den jag är, där det inte fanns så stora krav och måsten!!

Ibland vill jag vara den lilla flickan som ligger i mammas famn medans hon tröstar och finns. Som säger sina kloka mamma ord och som får mig upp till toppen igen..
Jag antar att den lilla flickan har vuxit upp, men mammas famn kommer alltid att finnas kvar!!

Huset där den lilla flickan en gång bodde!

♥