På sista tiden, kanske från den dagen vi blev 3, så har jag börjat uppskatta min fina Fredrik så enormt mkt.
Det gjorde jag såklart innan också men att se honom i en ny roll, som pappa gör mig lycklig.
Han är så otroligt fin med Saga, han är världens finaste pappa. Han är så lugn och omtänksam..

Jag känner mig nykär, känner att det pirrar när jag tittar på honom, att jag inte vill vara utan honom 1 sekund.
Känner en enorm trygghet med Fredrik vid min sida, känner att jag kan slappna av o vara mig själv, jag kan ha dåliga dagar och se ut som en fjärt men han älskar mig ändå. Han får mig alltid glad.
Han vet vad han ska säga för att få mig på bra humör, han vet vad han ska göra för att få mig glad.

Att veta att Fredrik alltid finns vid min sida gör mig så lycklig, det går inte att beskriva det i ord.
Det är galet hur mkt man kan älska någon och som jag sa, på sista tiden har jag börjat älska min man mer och mer för varje dag. Humöret var inte det bästa under graviditeten så nu när jag är "normla" igen så ser jag Fredrik på ett helt annat sätt, ett positivt sådant då såklart.
Jag kan inte ha varit lätt o ha att göra med under dom sista månaderna av graviditeten men han stog ut och fanns där för mig, han ställde upp och älskade mig ändå! Jag vet att han tröttnade många gånger o ville nog bara spy på allting men han bet ihop o fanns för mig.
Det gör mig så lessen när jag tänker tillbaka på det, hur jag var mot honom, usch, dumma hemska jag!

Men det betalas tillbaka nu! Vi har nog aldrig haft det så bra i vårt förhållande som vi har nu och det är nog mkt tack vare Saga! Eller jag vet att det är det. Och jag är så glad för det.

Det kan inte bli bättre, har jag bara min fina man och min dotter vid min sida, ja då har jag allt!!
Lyckliga jag

♥