109..

Att försöka bli hel igen när livet har rasat totalt är inte lätt, man tror att man är klar och så hittar man andra bitar som har fallit bort som ligger utspridda lite varstans. Det finns hål att sätta dessa bitar i men jag vet inte om jag kan och vissa passar inte längre.
Vissa har försvunnit för gott och hålet ekar ständigt efter uppmärksamhet.
Mitt hjärta är fyllt med så mycket kärlek men samtidigt med så mycket småhål som ständigt läcker, som aldrig kommer att fyllas på eller att repareras, dom små hålen är för dom jag har mist, dom jag saknar, dom jag tänker på o dom som aldrig kommer att komma tillbaka, dom jag en gång älskat men som inte finns där längre.

Tiden för länge sen som hjärtat kommer ihåg, som hjärtat minns. Det finns människor som jag har älskat som jag alltid kommer att älska, resten av mitt liv och vissa står mig nära och vissa finns inte alls längre.
Vissa saker kommer alltid att finnas där, gömt långt bort i hjärtat, väl bevarat, alla fina minnen med olika människor, alla speciella platser med fina människor! Första riktiga förhållandet, första riktiga vänskapen..

Det finns så mycket jag vill ha tillbaka, det finns så mycket jag helst vill glömma men hjärtat vill så mycket mer, det är det som gör ont.
Vi kan inte samarbeta och det känns i hela kroppen, det finns liksom ingenting att göra, just nu!

Jag vet varken in eller ut längre. Jag hoppas helgen kan ge mig mer energi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback