En sämstdag.
Jag längtar hem till mamma o pappa, mammas trygga famn, pappas axel o gråta mot, föräldranas fina och tröstande ord så fort nått gjorde ont, blåsa bort det onda, föralltid.
Idag har dagen varit ett känslomässigt kaos o det är det fortfarande, jag vet varken ut eller in, jag vet inte vad jag vill och jag vet inte varför allt händer på en o samma gång!
Det ena avlöser det andra och allt det dåliga går hand i hand just nu, jag kan inte äta, för magen strejkar, skallen har rockkonsert som verkar hålla på hela kvällen och allt är bara åt helvete.

Allt som betydde nått har bara kraschat, det känns som min hårddisk inte kan ta in mer, den kan inte spara mera information, den är överfull, överfull på tankar, funderingar och osäkerhet...

Hur fan ska jag veta vad jag vill , när inte ens mitt hjärta känner den kärlek som jag känner.

♥