Tom .
Jag känner mig inte hel .
Jag vet inte vad som saknas i livet, det känns som jag har det mesta för att vara lycklig o glad men nånstans är det nått som saknas, ett svart hål att fylla ut !
Det finns saker som jag gärna skulle vilja skippa för resten av livet, hoppa över för att kunna andas utan svårigheter men jag vet inte hur man gör, vissa människor kväver mig .
Det är nånting som fattas i livet men hur sjutton ska jag komma på vad det är ?
Vissa säger att jag inte ska klaga
"du har allt"
"dina föräldrar är inte skilda"
"du klagar fast du inte mår dåligt"
Så när jag mår dåligt får jag inte visa det ? Det värsta är att det är sk vänner som yttrar sig om detta ..
Människor jag litade på, som jag trodde på, jag trodde man hade vänner för att kunna låna en axel o grina mot, skratta av sig med o dela sorg o glädje med, kanske hade jag fel ?
Av den anledningen har jag svårt att släppa in folk, vill inte öppna mig för vem som helst, jag har svårt att visa känslor för vänner som inte känns på riktigt . Jag har svårt att förklara känslor o visa dom för vänner som inte står mig så nära som jag trodde . Jag ler hellre o brister invändigt än att släppa in nån för nära, till slut brister även utsidan och jag stänger in mig , omvärlden finns inte på ett tag .
Världen rasar och vännerna försvinner, dom står inte med mig när jag faller ! Dom står inte o tar emot mig .
Jag känner mig tom, lämnad och vilsen, utan min omgivning är jag ingenting .
Jag vill inte alltid vara den som måste släppa allt när en vän mår dåligt, vill inte vara den som alltid tar emot, orkar inte alltid vara den som kommer i andra hand, vill inte längre .
Jag vill att Du tar emot mig när jag faller
Jag vill att Du tar mig tillbaka när botten is nådd
Jag orkar inte längre ta hand om alla andras problem ..
Man ska alltid lyssna till alla andra, sen får man den där vänlighetsfrasen " hur är det med dig då? "
Svarar man "nej, inge vidare" så är det inte mer än så, det är ingen fortsättning ..
Man får bara sitta där o lyssna till alla andras medans man själv rasar inombords
♥
Jag vet inte vad som saknas i livet, det känns som jag har det mesta för att vara lycklig o glad men nånstans är det nått som saknas, ett svart hål att fylla ut !
Det finns saker som jag gärna skulle vilja skippa för resten av livet, hoppa över för att kunna andas utan svårigheter men jag vet inte hur man gör, vissa människor kväver mig .
Det är nånting som fattas i livet men hur sjutton ska jag komma på vad det är ?
Vissa säger att jag inte ska klaga
"du har allt"
"dina föräldrar är inte skilda"
"du klagar fast du inte mår dåligt"
Så när jag mår dåligt får jag inte visa det ? Det värsta är att det är sk vänner som yttrar sig om detta ..
Människor jag litade på, som jag trodde på, jag trodde man hade vänner för att kunna låna en axel o grina mot, skratta av sig med o dela sorg o glädje med, kanske hade jag fel ?
Av den anledningen har jag svårt att släppa in folk, vill inte öppna mig för vem som helst, jag har svårt att visa känslor för vänner som inte känns på riktigt . Jag har svårt att förklara känslor o visa dom för vänner som inte står mig så nära som jag trodde . Jag ler hellre o brister invändigt än att släppa in nån för nära, till slut brister även utsidan och jag stänger in mig , omvärlden finns inte på ett tag .
Världen rasar och vännerna försvinner, dom står inte med mig när jag faller ! Dom står inte o tar emot mig .
Jag känner mig tom, lämnad och vilsen, utan min omgivning är jag ingenting .
Jag vill inte alltid vara den som måste släppa allt när en vän mår dåligt, vill inte vara den som alltid tar emot, orkar inte alltid vara den som kommer i andra hand, vill inte längre .
Jag vill att Du tar emot mig när jag faller
Jag vill att Du tar mig tillbaka när botten is nådd
Jag orkar inte längre ta hand om alla andras problem ..
Man ska alltid lyssna till alla andra, sen får man den där vänlighetsfrasen " hur är det med dig då? "
Svarar man "nej, inge vidare" så är det inte mer än så, det är ingen fortsättning ..
Man får bara sitta där o lyssna till alla andras medans man själv rasar inombords
♥
Kommentarer
Trackback