Det är jobbigt.
Allting går upp och ner, ena stunden är det bra, sen nästa så ligger man nästan däckad.
Ont överallt och kroppen hänger inte med för 5 öre, den går sin egen väg. Hur ska man få kroppen att samarbeta? Nej, det går väl inte.

Det värsta är att alla inte förstår, förstår inte hur det känns! Säger man att man är trött så får man bara "Ja men gå o lägg dig o sov/vila" kastat på sig. Ja, nu är det ju inte det som är felet riktigt..

Alla planer man har går åt helvete, vill så mkt men orkar inte, kan inte!
Planerar och bestämmer men får senare säga nej, det ger mig dåligt samvete, just nu kommer jag bara tänka på mig själv, lyssna på min kropp, inte planera och bestämma så mkt, utan ta en dag i taget, bestämma efter dagsformen sen får ni bli sura och irriterade men just nu så tänker jag på mig själv i första hand!!

Ni kommer förstå när det är eran tur!

♥