Hopplöst

Kroppen bryts sakta ner. Den kämpar för att vinna men den förlorar mot fökylningen.
Hostan, sårig näsa och onda öron gör mig ständigt påmind över att kroppen har blivit besegrad av en ond bacill
En såndär ond som inte vill att jag ska vara glad, som inte vill att jag ska må bra, en såndär ond bacill som kommer o hälsar på jämt, varje år, spelar ingen roll hur mycket man gör att för slippa..

Jag hatar hosta, slem, snor, öm hals och onda öron, jag vill helst sova tills det har släppt, vakna upp, kunna äta och känna smaken på det jag precis ätit, inte nog med att man får äta själv, maten smakar ingenting, det är fan illa
Hopplöst fall, man får gosa ner sig under täcket med bra filmer, nässpray och näsdukar och vänta ut eländet



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback