För ca en månad sen hände nått som vände mitt liv upp o ner, världen stanna upp och jag dog för en stund .
Nånting slets ur mig och jag kände mig så liten och svag, jag var med om nånting som jag aldrig trodde skulle hända mig, det fick inte hända, det kunde inte hända .
Så fel jag hade , det hände o idag står jag här, liten, hjälplös, rädd och förvirrad .

Det fanns verkligen ingenting jag kunde ha gjort eller inte gjort, det hände och det var inte mitt fel, dom första dagarna klandra jag mig själv, det va verkligen mig det va fel på, det var jag som hade gjort allt fel och det var jag som var felet , idag har jag slutat tänkt så, jag kunde inte ha gjort nått annorlunda .
Det som hände kunde jag inte påverka o det gör mig rädd, det gör mig lessen, besviken, förbannad och rädd .

Då trodde jag inte att det var sant, jag grät floder och trodde inte kroppen hade så mkt vatten till tårar, dag som natt rulla dom ner längs mina kinder, jag skrev blad efter blad för att få ner mina tankar o funderingar, jag läste mig spyfärdig och jag började klättra upp igen .
Idag står jag här o inser vad som har hänt, hänt på riktigt, att det faktiskt har hänt.
Jag känner mig lessen, nere, besviken och arg, vi ska inte tala om min rädsla för framtiden.. Idag har tiden kommit ikapp mig och jag känner mig tom, tömd på energi, tårar och allt som hör till allt det som hände .
Inga ord, kramar eller tårar kan få det ogjort, det vet ja, kanske hjälper dom på vägen men det som har hänt kan jag inte få ogjort .
Det är galet hur livet spelar oss ett spratt ibland, vadå varför just jag ? Varför var jag den utvalde ?
Idag har allt vatten till tårar kommit tillbaka, jag kan inte stoppa det, är inte säker på om jag vill stoppa det ..
Det känns skönt att grina ut sina tankar o funderingar .. Varför finns det inte svar på alla mina frågor ?

Jag står här idag o undrar hur det kommer bli i framtiden , det skrämmer mig 1000 ggr om .

Rädslan o oron har flyttat in o har inga tankar på att flytta vidare den närmaste tiden .
Huvudvärken har boat in sig och gottat ner sig totalt .
Tårarna kommer på besök var o varanna dag och lämnar sina små avtryck i form av droppformade pärlor .
Tröttheten gör sig påmind varje timme, minut och sekund .
"Batterina" går numera på sparlåga .

Jag har bara en fråga, hur 17 kan man göra såhär mot nån ?
Varför får vissa uppleva detta helvete på ren svenska  ?
Jag står här idag o undra när jag kommer vara tillbaka ?

När kommer allt bli bra igen ? När kommer jag orka en hel dag ?

En sak har jag lärt mig i detta , ta ingenting förgivet i livet !

♥