Man tror att vissa saker i livet bara händer andra .
"Nej det där händer inte mig, det sker inte i min värld" Man läser om det ibland men det händer inte mig !
Alla andra blir drabbade, alla andra får uppleva den sorgen o smärtan men jag, jag klarar allt .
Nämner jag det inte, läser jag inte om det, pratar jag inte om det så finns det ju inte, o då händer det inte oss .

Så fel jag hade.
Det hände oss, det hände oss så jävla mkt !

Jag har läst mig galen på allt inom detta nu, så det står mig upp i halsen, jag har läst o läst, kanske som en tröst ? Kanske som att lätta min egna tankar och funderingar kring det .. Jag vet inte , nu har det hänt o jag kan inte göra nått åt det, där står jag hjälplös och tårarna rinner , o jag kan inte göra ett skit, inte ett jävla skit !
"Det går över" "Det kommer gå bra" Va äre som går över ? Vad kommer bli bra ?

Jag orkar inte tänka, jag orkar inte grina, jag orkar inte må dåligt..

Man lever i en bubbla som blir större o större ju mer man hoppas, den bubblan sprack för oss .
Hade vi hoppats för lite ? Vi bygger sakta men säkert upp bubblan igen, vi vet att en dag så kommer den va hel och hålla hela tiden, den kommer inte spricka och vi kommer kunna leva på hoppet !
Men idag så är den försvunnen, den finns inte, den är under uppbyggnad och livet hinner ikapp en ..

Man är inte så stark som man tror när bubblan inte finns runtom en längre .

Vart kommer alla tårar ifrån ?

♥